In i natten
Ta dig ut. Utanför dörren din är allt för dig främmande men också mycket spännande. Dolt hos en främling finns en livshistoria du aldrig hört tidigare. Använd dina fem sinnen du har blivit tillgiven att upptäcka med. Våga ta för dig - allt för att låta främlingen göra dig ett snäpp lyckligare.
j
Landet utan tid och rum
Det är alltid en speciell känsla man bär på när man är bortom landet. En känsla av lugn och lycka av att leva i absolut presens nutid. Efter några dagar har man anpassat sig till ett liv helt utan tider i ultimat frihet att göra precis det man vill göra för stunden. Lika fint som det är att komma iväg är det att återvända hemåt. För när man har gjort allt det där man velat göra, men inte haft tid för hemma, ja då längtar man tillbaka till rutinerna igen. Konstigt egentligen. Att man aldrig blir nöjd. För efter en vecka på hemmafront med jobb och rutiner igen - ja då vill jag tillbaka. Till ett tidslöst land.
Fulländat
Jag tror att livet vill att vi ska leva det
Varken för kort eller för långt för att inte upplevas
Jag tror på människan och att vi formades till att kunna åstadkomma allt. Livet är för kort att inte se till att göra allt vi någonsin drömt om. Men samtidigt är livet det längsta man någonsin kommer att få uppleva, så att inte ha fått någon chans att uppfylla allt det man vill göra beror antingen på att livet är orättvist eller att man är för bekväm för att resa sig och sätta in en fot på ett spår man vet kommer att föra en själv vidare.
Det känns som en lättnad att jag släppt allt som har med prestationsångest, misslyckande, krav, nervositet och osäkerhet att göra. Alla är nybörjare någon gång, därför är ingenting för pinsamt för att inte kunna säga vad man vill, tänker eller tycker. Livet är för kort för att hålla inne hemligheter i form av förälskelser, tankar, frågor och drömmar. Om ingen vet vad du vill, hur ska dem då kunna ordna det rätt för dig? Om ingen vet hur du känner, hur ska då kärleken i ditt liv kunna få dig omkull? Om ingen vet någonting om dig, hur ska dem då kunna se dig som den person du är?
Livet är tillägnat till oss. Det är en ren och skör gåva och det är inte förrän man vågar gå ut i världen, vågar ta hjälp, tar för sig och gör det rätt för sig som man börja leva det på riktigt. Det första steget som barn var svårt. Det tog ett år, till och med några månader till efter det, för många att börja lära sig gå. Varför tar det sen så många år ytterligare för många att ta första steget ut i världen? Ut mot det riktiga livet. Det första steget är alltid det svåraste men när du väl tagit det så märker du snabbt att det andra och tredje steget blir lättare att ta sig an.
Att börja plugga, att börja träna, att börja läsa, att börja söka sig till det man strävar efter, att börja ta det första initiativet och att börja gå mot världens alla möjligheter är alltid det mest fruktade första steget att ta. Men som barn klarade vi det för att det ligger i människans natur. Vilket enbart är ett stort bevis på att människan ska gå framåt av impulser, drifter och lust. I det stora hela kan livet helt enkelt gå ut på att låta sina impulser, drifter och lust bara få fullföljas. Att vägra häva lusten att skapa är det som gör att du börjar leva livet på riktigt. I slutändan får du det som många menar är livets innebörd - största möjliga lycka.
Jennifer going 60
Tänk att lilla jag kunde åstadkomma något så bra. Tänk att det gick att finna ro tillslut. Det är påväg att hända något stort, något bortom alla gränser. Jag har länge varit äldre nog att inse att krogen och allt flängande runtomkring allt som har med det att göra inte betyder något längre. Någon gång ibland kan det absolut vara höjdpunkten i vardagen att få gå i stan riktigt dyngrak och dansa så fort minsta lilla ton av musik hörs. Men något stort är på gång att hända. Vi växer ihop mer och mer. För nu händer det att vi mer än någonsin vill exakt samma saker. Jag hade aldrig kunnat tro att när jag står och håller tal i klassen i gymnasiet om ultimat frihet, att fly, fara och flänga runt överallt och hur fri som fågeln jag känner mig, att jag skulle falla i armarna på jordens tryggaste person. En person som fick mig att vilja ha allt det där i talet jag snackade så mycket skit om. Talet hette villa, vovve och Volvo och fy vad jag hatade tanken på det Svensson-livet. Kärlek kanske gör en blind, men när kärlek blir till vänskap så inser jag att jag bär på världens bästa känsla - att få bo med honom och äga allt det där.
,
Tänk att lilla jag kunde åstadkomma något så bra. Tänk att det gick att finna ro tillslut.
Laid
Egentligen så vill jag inte kalla det att söka bekräftelse när jag omger mig med dem människor som jag vet ger mig beröm utan mer att jag dras till allt det som får mig att gilla mig själv ännu mer som person. Jag må vara egoistisk med det synsättet även om det egentligen är rätt självklart att vi människor dras till dem vi får ut mest utav.
Allt är egentligen så uppenbart. Och ju mer vi älskar oss själva desto mer kärlek ger vi till dem vi umgås med. Livet blir så mycket enklare om vi bara gör det vi är grymma på. Det vill säga att vi levererar, utvecklas, får beröm för det och som i sin tur gör oss så självständiga som vi kan bli. Jag skryter inte men faktum är att så fort man anser sig vara den bästa människan i världen, inte förrän då kan man stå upp för sig själv och ställa de krav på omgivningen som man anser sig förtjäna. Ju högre rang du anses vara desto mindre blir du underkastad, utnyttjad och värdelös som människa.
Allt handlar egentligen bara om att älska sig själv, söka sig till dem som älskar det man älskar hos sig själv och att aldrig glömma bort att kämpa för du själv som kung.
,
Och vi alla är i djupet ibland. Där letar jag rätt på mina frågor om livet och stärker mig själv tillräckligt för att simma upp till ytan igen
Påväg inåt igen
Det är underligt egentligen hur olika människor verkligen är och hur olikt vi gillar olika människor. Det är underligt att den människan jag så innerligt strävar efter att komma nära kan vara någon som en annan ser till att undvika. Tänk att varje individ är unik men att det bara är någon hundradels procent av jordens befolkning som faller en så varmt om hjärtat att man smälter lika snabbt som glassen om högsommaren.
Som fjärilen en vacker sommardag är kärleken till dem - som gör en kär. Jag tror så innerligt på att det finns en som kompletterar hela dig samtidigt som det finns flera utav dem som gör en kär. Egentligen som i slutändan skapar en förkärlek till en själv, sitt största ego.
Allt jag vet är att det finns sidor av en annan som påverkar en själv till det bättre. Det är bättre att vara äkta med just en enbart än att vara falsk med hundra andra. Ett äkta skratt syns, hörs och känns i hela kroppen. När allting egentligen bara faller på plats, när leendet kommer självmant och när skrattet sprudlar - ja då är det rätt. Så rätt det kan bli. Och rätt så underligt. Att den jag skrattar mest med kan vara någon annans största fiende. För att allt är så olikt som det kan bli.
J
Prästen skulle gå under och Jesus skulle tappa hakan
Ön med vildsvin. Ön med naturen. Allt så vackert och allt jag i hela mitt liv önskade att jag en dag skulle få vara en del av. Det är ingen nyhet att Adelsö i mina ögon är berikande och storslaget. Men att en fest, eller flera, kunde få mig att känna mig så omtyckt och extremt rofylld - det är en tanke jag alltid tänkt men som jag aldrig tidigare nämnt. En fest med helt i min smak på musik, människor och syn på livet. Det finns många fördomar mot människor på en ö där alla känner alla men jag kan inte se något annat än fördelar. Där fördelarna utspelar sig i kärlek emellan barn som vuxit upp tillsammans, där dessa barn har backat upp för varandra, umgåtts, skapat minnen, utmanat ödet samt där barnen vet allt om alla som i slutändan blivit vuxna och firar med hundratals fester om och om igen. Barnen som varit med i svängarna, vilket bara kan resultera i en hel del kännedom om spriten, ciggen, musiken, snacket och galenskap. Om man kan vara kär i ett subjekt, en fest - ja då är jag kär. Helt jävla kär
Vinterkärlek
Rädslan att bli sårad är aldrig större än viljan att bli älskad. Därmed vinner kärleken på alla sätt och vis
,
Jag upplevde allt på tusen olika sätt. Bara jag vet hur jag testade mina gränser och med det så ler jag över allt jag gjorde. - j
It's all coming back to me
I nästan alla sammanhang så glömmer vi bort att tänka på det förgångna och hur gårdagens minnen formade dagen idag. Hur trött du än är, hur likgiltig till livet du än tycks vara eller hur vädret aldrig verkar bli molnklart så tänk tillbaka på de dagar så solen strålade för fullt. Tänk på de tillfällen då håren på armarna reste sig och då fjärilarna i magen aldrig gjorde dig trött på livet. Tänk på dagen då du fick bästa resultat på provet, på dagen då du skrattade tills du fick ont i magen, då du dansade till gryningen och kysstes med kärleken i ditt liv. För allt i världen så har du redan upplevt alla känslor du kan uppleva, vilket gör oss säkra på att känslorna alltid går om varandra. Varje lyckas stund kommer åter igen efter djupets dalar. Dem säger att efter regn kommer solsken, så efter varje svek, varje nedgång, varje besvikelse så kommer dagarna du väntat på. Så länge du tror, minns gårdagens lycka, låter alla olycka förtvina - så kommer lyckan om och om igen. Allt kommer tillbaka till den som tror på att allt ska bli bra igen. Tror du tillräckligt mycket på att solen skiner imorgon - ja då gör den det.
Är det en ny epok nu?
Varför gör man saker man egentligen inte vill ibland? Märker man att man börjar bli äldre om man inte gillar det man alltid brukade gilla eller handlar det mer om att man infinner sig i och älskar vardagen så mycket mer nu? Jag har några år på nacken trots allt och dem åren var de bästa i mitt liv. I mitt ungdomliga liv. Nu börjar en ny epok där vardagen och de nära jag har förgyller mitt liv. Jag är inte tråkig för att jag väljer att vara hemma istället för ute, jag är inte tråkig för att jag väljer bilen framför bussen och jag är heller inte tråkig för att jag väljer jobb framför stunder likadana som förr. Jag älskar det enkla, det umpulsiva och kärleken. För tre år sedan kunde jag aldrig förutse att jag skulle älska mitt hem så mycket som jag gör nu. Jag trodde jag skulle vara på springande fot, leva allt hektiskt, spårat och totalt under ingen kontroll alls. Det finns dem stunder då jag absolut infinner mig i det, men livet är mer än att sova bort en hel dag för att man mår illa, behöva gå hem mitt i natten själv och dessutom dyngrak eller stanna kvar på en sunkig soffa hos en kompis. Hos mig väntar en hund i nytvättat lakan med min bästa vän. Jag trivs. För mig är detta det solklara livet. Det jag infinner mig i nu. /j
.
Let me till you about the birds and the bees