Är det en ny epok nu?
Varför gör man saker man egentligen inte vill ibland? Märker man att man börjar bli äldre om man inte gillar det man alltid brukade gilla eller handlar det mer om att man infinner sig i och älskar vardagen så mycket mer nu? Jag har några år på nacken trots allt och dem åren var de bästa i mitt liv. I mitt ungdomliga liv. Nu börjar en ny epok där vardagen och de nära jag har förgyller mitt liv. Jag är inte tråkig för att jag väljer att vara hemma istället för ute, jag är inte tråkig för att jag väljer bilen framför bussen och jag är heller inte tråkig för att jag väljer jobb framför stunder likadana som förr. Jag älskar det enkla, det umpulsiva och kärleken. För tre år sedan kunde jag aldrig förutse att jag skulle älska mitt hem så mycket som jag gör nu. Jag trodde jag skulle vara på springande fot, leva allt hektiskt, spårat och totalt under ingen kontroll alls. Det finns dem stunder då jag absolut infinner mig i det, men livet är mer än att sova bort en hel dag för att man mår illa, behöva gå hem mitt i natten själv och dessutom dyngrak eller stanna kvar på en sunkig soffa hos en kompis. Hos mig väntar en hund i nytvättat lakan med min bästa vän. Jag trivs. För mig är detta det solklara livet. Det jag infinner mig i nu. /j
.
Let me till you about the birds and the bees