Det förflutna
Just nu har jag sysslat med att lägga in bilder på facebook, från mobilen 2007, och jag måste bara säga att jag fick sådana enorma känslor om att jag bara vill komma tillbaka. Jag vill vara där, nu och mer än någonsin. Jag ska inte försöka se det som något sorgligt med det faktum att jag längtar tillbaka. Vad jag försöker säga är att jag hyser stora minnen av lycka i det som var och även ett stort hopp till det som kommer.
"Det är inte förrän det har passerat som man inser de stora saknader det lämnat kvar."
Nu efter några år vet jag att det stämmer, för vi låter oss inte inse vad det är vi faktiskt har haft eller har förrän det är över och vi känner att rutinerna inte finns kvar.. vilket skapar saknad. Över allt som har varit. Och när vi lyckas tänka på det, är det som om en stor sten i magen bara vill explodera. Hur det fungerar.. det vet jag inte. Men jag vet att vi alla har något som vi saknar och ibland önskar att vi bara kunde vara tillbaka till.
Men det är tack vare dessa minnen som vi går framåt. Genom erfarenheter av det som har varit, kan vi med nya och säkra steg lätta på dem. Låt oss inse att det som har varit har varit och att vi aldrig någonsin kommer att få uppleva samma upplevelser igen. Men det behöver inte betyda att vi inte kommer att fylla vårt minne med ännu mer upplevelser och som på småningom kommer att få samma stämpel; jag saknar det.
Vad jag menar är att jag är otroligt glad över det som har varit och att jag vet att jag alltid kan tänka tillbaka på det som har varit och ta hjälp utav det, i hopp om en fortsättning framåt genom nya upplevelser av lycka.
"Det är inte förrän det har passerat som man inser de stora saknader det lämnat kvar."
Nu efter några år vet jag att det stämmer, för vi låter oss inte inse vad det är vi faktiskt har haft eller har förrän det är över och vi känner att rutinerna inte finns kvar.. vilket skapar saknad. Över allt som har varit. Och när vi lyckas tänka på det, är det som om en stor sten i magen bara vill explodera. Hur det fungerar.. det vet jag inte. Men jag vet att vi alla har något som vi saknar och ibland önskar att vi bara kunde vara tillbaka till.
Men det är tack vare dessa minnen som vi går framåt. Genom erfarenheter av det som har varit, kan vi med nya och säkra steg lätta på dem. Låt oss inse att det som har varit har varit och att vi aldrig någonsin kommer att få uppleva samma upplevelser igen. Men det behöver inte betyda att vi inte kommer att fylla vårt minne med ännu mer upplevelser och som på småningom kommer att få samma stämpel; jag saknar det.
Vad jag menar är att jag är otroligt glad över det som har varit och att jag vet att jag alltid kan tänka tillbaka på det som har varit och ta hjälp utav det, i hopp om en fortsättning framåt genom nya upplevelser av lycka.
Kommentarer
Trackback
