Jennifer Brolin

Nu sitter jag här iklädd min mjuka svarta dress och njuter av min ben&jerrys phish food för denna vecka, som uteslutits till att ha blivit snabb vecka. Äntligen är veckan över och denna helg ser ut att bli en hel helg utan plugg! Jag är superglad, förutom det faktum att jag måste plugga lite spanska..
      Snart ska jag iväg till julia L och få lite massage, men innan det så kan jag ta och nämna veckans händelse på tuben denna vecka som jag nästan höll på att glömma bort.

Jag och Julia J satt på tunnelbanan och vi var båda hur trötta som helst. Den ljushåriga tjejen framför oss minns jag namnet på även fast hon inte har någon aning om vem jag är, antar jag, eftersom det var flera år sedan jag var på gymnastiklägret i Sala. Hursomhelst, rusande in med papper och penna i första hugg kom ritmannen. Jag mindes att jag hade sett honom förut. Han satte sig ned framför Julia, tog fram sin röda tusch penna som han alltid har med sig och gjorde ljud till hans rörelser med pennan på det vita pappret.
    Jag kunde se hur tjejen framför oss verkligen stirrade på den trettioåriga mannen bredvid henne och man kunde se hur hon hade samma tanke som vi i huvudet; "vad håller han på med?". För det var inte Monet som handmålade landskap framför oss, det här var mer en helrolig kalle som målade dinousarier. 
    
Men det klart. Alla är är olika på sätt och vis, and thank god for that.