En timma i hockeyhallen med Linnea.
Om jag ska nämna ett ord för vistelsen med Linnea, så säger jag äntligen! (:
Timmarna innan hade jag stått i hockey cafeterian och sålt delicatobollar, som jag den här gången lovat mig själv att motstå ifrån. Men det är inte lätt, ska gudarna veta. Att mötas av dussintals godissorter, delicatobollar, masariner, glass och varm toast gör att det hysteriskt, sakta men säkert börjar vattnas i mun och att man känner suget i magen som säger; KOM IGEN. TA MASARINEN, TA HUBBABUBBAN!
Hursomhelst, den här gången var det stressigt då jag snabbt som tusan skulle göra det alla femton köpare ville ha och det slutade med att jag i värsta fall fick ta hjälp av miniräknaren åt de gånger som var mest tidskrävande. Sen vill jag helst inte medge det faktum att den elektriska grillen avverkade stora rykmoln i hela rummet helt plötsligt samtidigt som jag var i full gång med varmkorven. Jag vädrade, samtidigt som jag insåg att micron är riktigt usel på att värma upp stenfrusna grillkorvar och räddades av att ismaskinen på isen gått sönder, tjugo minuter efter rökexplosionen. Det var precis till det ögonblick då det var tänkt att Linnea skulle spela räddaren i nöden och hjälpa mig med alla redskap och de delvis muskulösa 'gaino max' -beroende hockeygrabbarnas krävande.
Under beloppet av tjugo minuter hade hela hallen tömts av människor och det var släckt runtomkring. Så frågan är som lyder; vad gör man i en ishockeyhall som är nedsläkt och tom? Jo, man går nedför trappan, traskar in på isen och drömmer sig bort att man spelar i NHL, ruskar till håret och skriker; nu kör vi!
Timmarna innan hade jag stått i hockey cafeterian och sålt delicatobollar, som jag den här gången lovat mig själv att motstå ifrån. Men det är inte lätt, ska gudarna veta. Att mötas av dussintals godissorter, delicatobollar, masariner, glass och varm toast gör att det hysteriskt, sakta men säkert börjar vattnas i mun och att man känner suget i magen som säger; KOM IGEN. TA MASARINEN, TA HUBBABUBBAN!
Hursomhelst, den här gången var det stressigt då jag snabbt som tusan skulle göra det alla femton köpare ville ha och det slutade med att jag i värsta fall fick ta hjälp av miniräknaren åt de gånger som var mest tidskrävande. Sen vill jag helst inte medge det faktum att den elektriska grillen avverkade stora rykmoln i hela rummet helt plötsligt samtidigt som jag var i full gång med varmkorven. Jag vädrade, samtidigt som jag insåg att micron är riktigt usel på att värma upp stenfrusna grillkorvar och räddades av att ismaskinen på isen gått sönder, tjugo minuter efter rökexplosionen. Det var precis till det ögonblick då det var tänkt att Linnea skulle spela räddaren i nöden och hjälpa mig med alla redskap och de delvis muskulösa 'gaino max' -beroende hockeygrabbarnas krävande.
Under beloppet av tjugo minuter hade hela hallen tömts av människor och det var släckt runtomkring. Så frågan är som lyder; vad gör man i en ishockeyhall som är nedsläkt och tom? Jo, man går nedför trappan, traskar in på isen och drömmer sig bort att man spelar i NHL, ruskar till håret och skriker; nu kör vi!
Kommentarer
Trackback
