Jennifer Brolin

De senaste dagarna har fått mig att inse att jag kommer sakna Matteus, otroligt, när vi alla väl lämnar den. Om jag fick chansen att gå kvar ett år, skulle jag ta chansen? Jag vet inte, jag tror inte att jag skulle orka i längden.. ett år till. Men och andra sidan har jag så otrolig ångest över att få behöva sluta.. just när allting tenderar till att bli en höjdpunkt i vardagen.
       Jag skulle vilja tacka. För alla år som jag tillbringat i Matteus. Det har gått så snabbt.

Det känns som om det var igår då jag ödmjukt satt stilla i den dammiga, men mjuka stolen i aulan. Tillsammans med hundratals andra barn, som var lika förväntansfulla som jag själv var och väntade varsamt på att sitt eget namn skulle ropas upp. Jag minns att jag var otroligt glad över att ens få ta del av skolan, just eftersom det var mitt mål för året och att jag inte hade någon annan tanke som inte handlade om Matteus. Jag hade bestämt mig, jag skulle gå i Matteus.. och det är jag så otroligt glad över.