Nu är jag närvarande.
Jag måste erkänna att jag stressat upp mig för småsaker den senaste veckan, som har lagt sig som ett obevakat hinder för mitt skrivande på bloggen. Men nu är jag närvarande och kan med ett nytt leende på läpparna berätta om min senaste vecka som resulterat till idag vara uppfriskande.
Resten av halvan på sportlovet ägnade jag tid i Vemdalen med bara familjen, hemmastadda hos min fasters vinterstuga långt avgränsat från omvärlden... känns det som. De två första dagarna gick ut på en sväng i dem gamla vanliga backarna med två liftar, varav en är trasig. WOHO. Men trots det, så älskar jag det. Varför jag gör det har att göra med de andra alternativ det finns än att åka bräda i fem timmar, även fast jag orkat det förut. Men att hoppa från liftarnas hustak utan att någon märker, göra egna hopp i backen för en gångs skull, åka ring nedför backarna samt pulka, slippa åka bil till backen varje morgon, bada i badtunna, åka offpist hela dagen och uttnyttja lössnön hur långt bort som helst utan att riskera en åktur genom rena rama stup eller svarta puckelpistar, *host mamma*. Ta en fika, steka inför mormor och gänget, åka i nästintill opistade backar hela dagen, hälsa hej till personalen och dem 'mirakulöst' kommer ihåg en själv nästa år igen & aldrig någonsin behöva köa i liften. Där har vi Sjärsjövålen! Självklart lurar vi upp flera kompisar/ familjer till Sjärsjövålen varje jullov och ibland sportlov, så att det blir extra roligt och fullpackat i bastun.
Men så åkte vi också i tuffare backar i Vemdalsskalet en solig sista vinterdag på lördagen. Det var roligt att testa något nytt och garanterat skönt att sätta sina kunskaper på prov i svarta backar också. Dit vill jag verkligen åka igen! Jag rekommenderar det. 
