Jennifer Brolin

Hett. Svett. Buss. Sol. 17 grader ute, minst hundra grader i bussen påväg hem idag. Men jag bryr mig inte ett skvatt för jag offrar i princip allt för ytterligare varma dagar, så som den idag var. Kom hem till runt fyra och satte igång med plugget - yey!
     Men ärligt talat vad är grejen med läxor, redovisningar och prov? I flera veckor skjuter man upp det, så långt som möjligt. När man sedan märker att det finns för lite timmar som pluggningen kräver så blir man stressad, avbokar saker (så som jag gjorde med kostföreläsningen idag i Folkan) och ja man blir helt enkelt - besviken, matt? När man sedan lyckas ta sig i kragen och börjat med det man ska. Ja ärligt talat... då är det faktiskt riktigt kul med plugg! Men säg inte det till någon.  

Jennifer

Kan låta deppigt med det faktum att denna Onsdag har varit den längsta på året, men ändå har den varit rätt soft. Även om tiden aldrig gått så långsamt. 1. Håltimma i fyra timmar. Fördröja tid i skolan i fyra timmar? 2. Slutade fem. 3. Kom hem, somnade och insåg att jag missat träningen...  - Okej det kanske var en sorglig dag (?) trots allt nu när jag lägger upp det som så. Men tur att Olle kom och livade upp stämningen!

Imorgon är det seriepremiär - f18 elit. Nervös? Om jag är.
Baj.

Farsan bodde ju på landet när han var liten. Farmor och farfar bor fortfarande kvar och varje gång jag tar mig dit öppnas ett helt nytt perspektiv inom mig. Ett perspektiv där tiden inte har någon innebörd och där allt som faller in bara görs. Landet är för mig en anledning att lätta mina fötter från Stockolm, en pressad storstad. När jag väl har lättat mina fötter så fylls jag med enormt av energi. Jag lutar mig tillbaka och hamnar i ett viloläge. En skön känsla och det är just den känslan jag hela tiden eftersträvar. Därför ställer jag mig frågan: vill jag vara någon annanstans?

Jag tror att vi bär på två perspektiv inom oss. Det ena perspektivet är vardagen och det andra perspektivet är det vi ständigt längtar efter. Av ren vana lyckas vi glömma bort vad vi egentligen har att uppskatta och hur mycket möjligheter som egentligen står på spel, i vardagen. I söndags åt jag glass med Julia K vid vattnet i Gamla stan och nu lagom till våren har jag insett att jag glömt hur vackert Stockholm egentligen är och hur lycklig jag är över att bara vara här och känna närheten av allt runtomkring. 
        
Men jag, som så många andra, tröttnar lätt och kräver variation och det är då jag tackar gud för att landet finns.  

Jag förstör om jag skriver om det. Jag förstör om jag ens låter mig tänka på vad som kan hända eller vad som kunde ha hänt. Därför fortsätter jag som jag gör. Bara lever livet och låter mig gärna distraheras av händelser påvägen.

Jag har börjat räkna ner dagarna på sistone tills den dag då jag fyller arton. Varför gör jag det? Jag menar det är ju ett år en månad och tjugonio dagar kvar - vem orkar hålla koll på det? Jo jag. Vet inte varför men jag antar att känslan av att vara fri gör räkningen lättare att förstå.  

Gårdagen blev en städdag på förmiddagen, även om jag idag inte ser någon skillnad, och kvällen spenderades med fotbollsbrudarna. Efter fika i stan med Julia k, tittandet på Kevins match och sushi väntas nu umgänge med Zoe och grabbarna grus från teaterettan. Baj.

Jag älskar känslan av att komma hem till sitt rum efter ett dygn eller flera och man känner känslan av lättnad över att man tillslut har vankat sig hemåt och klivit över dörrtröskeln, till sitt eget rum. Bara sitt. Ingen annans.

Inatt sov jag hos Nicole med steffi&johanna. Film och donken, blev det. Och så resfärden fram och tillbaka från Sollentuna får vi icke glömma. Efter det lämnade jag in bamsejackan och stortrunken på björnboda och for till vällingby med julia&tintin. Och nu är jag här. I väntan på mat och att jag snart ska dra mig inåt vällingby igen - bio!

Längtan. Varför finns den? Det är ju bara någonting som existerar likt ett hinder i mellandagarna för det som tillslut verkligen ska hända. Men trots det, så vill jag säga att längtan är det som får mig att må bra och nästan kännetecknar halva nöjet i det som komma skall.
     Så vad är min längtan just nu?  Koster är min längtan. Årligen. Varje dag. Och nu i år Ska jag träffa Greta där och julle du ska komma med i år. Favorit i repris från -08?

Och nu har jag breddat mina bloggkunskaper* åt annat håll också: nämligen devote. Ett skämt gjort av bea, nicole, jenny och jag! Besök www.vadharjaggjortidag.devote.se. Ännu väldigt ny, men börjar arta sig.

Dagen igår provkörde jag moppen för första gången 2010 - jag kände frihetskänslan komma blåsande i farten 55km/h. Under tiden som jag åkte besökte jag mormor och fick smaka på urgod carbonara. Drog mig sedan tillbaka framåt tolv och slutade med att jag solade på julias veranda. Olle kom förbi en stund. Åkte på träning och runt elva dregglade jag till Zac Efron tillsammans med jessika, stef & therese. 

puss 

Vilja. Lust. Känsla. Lycka.
Jag är tillbaka. Jag har anlänt i Stockholms häftigaste förort, nämligen Vällingby. Jag är hur trött som helst, men tillräckligt pigg för att börja om på nytt med uppdateringen av min blogg. Till att börja med har jag varit i Danmark över påsk med fotbollstjejorna. Super. Till följderna har jag nyklippt hår och ismage. Bland annat.
    Dagarna innan har varit Fullspäckade med föreställningar. Jag ville inte få ett slut på det. Frihet. Sista kvällen firades med sushi med några från klassen. Kom hem till tolv - dags att börja packa? Kanske packningen på fem minuter förklarar mitt patetiska urval av kläder...     

Bilder kommer.