Jennifer Brolin

Hej. Dagarna har passerat i full fart. Har inte hunnit med, så nu känns det skönt att bara kunna slappa idag. Tänker dock på att jag måste ta tag i en viss filosofiläxa, men så länge jag njuter går inget annat att jämföra med. Jag vet att jag bara sa så för att få min lathet att gå i skymundan. Men jag ska göra det. Ska bara dra en återblick på helgen och åka till Barkarby med farsan och fixa min Iphone.
Så. Vad har hänt. I fredags slutade jag två, skyndade mig med Juliää till Matteus. Jag blev nog lite olyckligt kär, eftersom jag aldrig kommer att få tillbaka den. Skolan alltså. Och jag kan intala mig hur många gånger som helst att vi alla lever vidare och att det är förändringarna som gör mest intryck hos oss. Men ibland känner jag mig liten och det är då jag vill krypa tillbaka till det förflutna och bara gråta. För hur lycklig jag är för att ha något lycklig att tänka tillbaka till. För att dra en ursäkt över mitt således lyckliga uttalande, så är inte min mening att få många besökare som alla gillar mig. Så nu öser jag ut rätt mycket lycka, som jag vet kan vara tjatigt att läsa till. Men nu är det gjort, jag gråter och skrattar på samma gång. Matteus och inte bara du var min bästis. I tre år. Jag känner mig lite patetisk. Jag har det riktigt bra nu, men det jag saknar kommer alltid att betyda något rikligt inom mig.

Och nu lagom till det mest väsentliga, så har väl du tröttnat på att läsa och som Julia säger så måste jag lägga in fler bilder för att locka besökare. Ska väl försöka överväga det, hursomhelst gårdagen igår spenderades hos Jenny med fem till fotbollsbrudar. Jag jobbade också igår, tjänade en hacka, gick två kilometer i frost och pratade med mig själv. Men annars var det rätt kul. När jag väl kom fram bjöd jag på bullar - bara för att jag tjänar som en gud*

Jennifer