Jennifer Brolin

Det här inlägget ska få handla om ett fotbollslag, så fullt av händelser i allra största gemenskap och sammanhållning. Jag tänker öppna upp i mitt inlägg ett subjekt som inte går att ta på, vi kan heller inte uppleva detsamma längre och vi vet alla att ingenting kan vara som det alltid har varit. Jag tänker inte göra mig utmärkande i det kommande inlägget och få alla andra att känna skuld för att själva inte ha öppnat upp sig om detta i sina egna bloggar. Jag vill bara upplysa någon, några om att det alltid kommer att ligga och ruva på något alldeles speciellt runt hörnet. För inte visste jag att när jag började på fotboll alldeles försent i sexan med gul-lila matchtröjor och spelade urdåliga matcher på skitplaner, skulle få vara en del av ett gäng som nu flera år senare sitter i en helt annan sits. I ett lag, som har lyckats på alla håll och kanter. Vi har inte bara blivit ett lag, vi har också lyckats tillsammans att bli ett utmärkande gäng som har kul även utanför plan. Och det är inte förrän vi vet vad vi kämpar för, som vi kämpar. Det vill säga med gemenskap kommer matchresultat och närvaro. Vi vill helt enkelt delta. Vi vill spela - för oss, för alla. Vi är ett typ-exemplar på ett lag som även skulle kunna lyckas lika bra i konståkning, eller ja... Vad jag menar är att vi skulle hjälpas åt och det är just denna känsla som jag är så sjukt tacksam över. Och som plåster på såren så blir händelser till minnen som ingen kommer kunna ta oss ifrån. Det har varit Holland, Barcelona, Åland, Danmark, Västerås, Göteborg, Skövde och tusen andra platser och händelser som ingen annan kan beskriva än av vi som har upplevt det. Och inte ens då blir det så bra som det alltid har varit. Det måste helt enkelt upplevas, och det har vi gjort.

För mig så kommer Spånga is Dam U fortfarande finnas kvar på Sportnik.com, även om sidan läggs ner för att vi inte längre finns. För mig så kommer jag alltid att höra Classes pedagogiska röst innan och efter match. För mig så kommer jag alltid kunna skryta för mig själv att jag har medalj som bevisar tre vinster i Sankterikscupen och att Peter är en tränare med temperament, men som behövs för att få tyst på oss. För mig så kommer jag alltid att koppla ihop låten Wavin Flag med Gothia och jag kommer alltid, alltid att le när jag hör Spånga IS Dam U

Tack för att vi finns och alltid kommer att finnas.
Jennifer