Jennifer Brolin

Först och främst vill jag säga att JAG HAR FÅTT EN DATOR, en liten. Anpassad för skolan. För jag har på senare tid insett hur mycket effektivare jag skulle jobba om jag hade in egna dator med mig i skolan och på fritiden. Liten och smidig, hur skönt som helst!
        Vad som har varit minst lika roligt är att vi nyss har haft öppet hus på södra, där vi uppträdde. Riktigt roligt! Dessvärre var resvägen hem mindre roande - 45 minuter väntade jag på en försenad pendel. Snacka om att mitt tycke för sl-trafik har sjunkit långt ned på botten och aldrig mer kommer flyta upp.

Imorgon; sovmorgon till tio.

puss.

Mot min vilja har släkten gått in och ut genom dessa dörrar ända sen ett idag. Okej, det var inte det jag skulle säga. Hursomhelst. Jag har börjat skriva dagbok. Skrev mycket förr, men slutade. Nu har jag fortsatt. Veckans tema: abstrakt. Jag tror att detta tema kan komma att bli månadens, varför inte årets? För just nu är mina sprudlande tankar mer än konkret - abstrakt. Och jag gillar det. Förutom att jag är i en zombievärld just nu i och med min trötthet över mörkret utanför fönstret, så är jag klarvaken i tankarna om dagen igår och dagen imorgon, världen uppifrån och ned. 
      Jag käkade på mcdonalds idag. Bredvid mig satt en mamma med sina två små barn. Skulle gissa på åldern runt 30. Och helt plötsligt fick jag panik. Jag menar, är det där jag om tio år? Självklart är det något jag hoppas på, men tanken gör mig vriden. Kanske för att jag bara vill vara här just nu. Jag vill vara här i nuet. Emellan två stadier och i en fortsatt period där man får slå i dörrar och skrika. I ett stadie där man visar prov på förnuft och skratt, på vägen till framgång. Men också är vi i ett stadie där man bara kan vara. Det största ansvaret jag bär är över mig själv, vilket gör att alla vägar är lyhörda för allt som komma skall. Och allt med två beskyddare över en. Är jag ensam.. är det bara jag som vill vara Peter Pan just nu? 

Året 2010 vill jag aldrig ska ta slut. Aldrig.

Helt sjukt hur snabbt tiden har gått. När jag skrev rubriken, påmindes jag om att kevin inte längre är så liten som man alltid trott. Idag fyller Kevin tolv år! Inom de närmaste åren kommer lillfjärten som jag alltid kunnat bryta i armbrytning helt plötsligt bli oslagbar. Och lillkillen som jag alltid varit längre än, kommer plötsligt vända världen upp och ned och bli ett huvud längre - precis så som alla andra i omgivningen redan har gjort. Redan nu har han lyckats bevisa att han med sina kvicka ben gör att jag inte har en chans att springa ifatt honom. 
      
Irriterande, men idag bryr jag mig inte ett SKVATT. För min bror som jag beundrar mest över allt annat på denna jord fyller år! Du gör mig lycklig, bara så du vet.

Grattis på födelsedagen kezo. <3




         snygg är han också! thithihihi

Jag kan först och främst börja inledningen med att säga; världens segaste dag. Har varit riktigt trött, hela dagen. Inte behagligt trött, utan verkligen trött! Räknade ihop hur mycket jag sprungit sen i måndags och kanske har 8 km löpning + fys + snörugby gjort att jag blivit en zombie? Det har iaf varit riktigt skönt dem dagar det varade! Lite bastu och chill med fotbollsbrudar. Toppen! 
      Vad har jag mer hittat på? Förutom det faktum att jag skulle vilja stå i ett ensamt rum och skrika allt vad jag har just nu, så har jag varit i V-by. Medan farsan sprang runt och letade efter semlor under hela besöket, så försökte jag och morsan hitta på present till kevin som fyller år på söndag. Det blev lite allt möjligt. 

Försöker att plugga på, men har absolut segat till på den fronten. 
Tjingeling.     
     
ps. är disträ just nu, så om det är någon som hittar ett par helt nya bruna skor på en buss någonstans i Backlura eller nåt så är dem mina. ds.

Har jag blivit galen?
Tar förmodligen hem priset för tänkare just nu. Känns som om jag i mitt eget centrum cirkulerar från rum till rum, med olika perspektiv. Ingen vet vad jag håller på med. Inte ens jag själv. Och jag som alltid har varit den med fötterna på jorden. Där försvann jorden. Jag går på moln numera. Men jag är lika jävla lycklig för det!

   

Jag har handlat kläder! Inte visste jag att jag skulle komma hem med tre tröjor, en jacka, två par skor och ett par leggings när jag skulle köpa ETT par skor. Men allt på rea, vilket känns himla bra. 
     Runt lunchtid hälsade jag, mormor och mamma på morfar. Han har bytt avdelning nu till bromma, vilket är närmare för de flesta av oss. Andra gången nu. Fortfarande lika jobbigt, nästan värre. För allt annat, så tror jag på dig, mer än någonsin. 
     
Kvällen började närma sig och den skulle spenderas med fotbollstjejerna. Var trött efter dagen, men trots det; alltid lika mysigt! Jag har glömt att nämna en sak, och det är att jag inte har tackat er för de kvällar vi haft och förhoppningsvis kommer att ha. Ni betyder mer än vad ni tror. Tack


Sköna skor!

"Jag ryser i kroppen. Jag ler inombords men mitt ansiktsuttryck representerar tvärtemot. Jag bryter mot alla regler och lagar. Jag vill inte, men jag måste göra det. En gång för alla måste jag bevisa vad jag egentligen vill, utan konstigheter. Jag vill inte, men jag måste göra det... för innerst inne vill jag. Mer än allt annat just nu."

Jag har precis ätit frukost och långsamt tagit fram datorn för ett kommande inlägg i bloggen. Vädret var vackert igår, inte lika vackert idag. Men jag behövde solen mer igår än vad jag gör idag, då jag och familjen tog en sväng till Ekeröbacken för att åka snowboard. För att vara i Stockholm och jämföras med alla andra kullar i Stockholm, så tar Ekeröbacken (Ekebyhovsbacken) hem priset för den roligaste! Inte för brant med fyra nedfarter varav de flesta bar på sig riktigt skön och mjuk snö. Plus det faktum att backen har riktigt fin utsikt. 
      Efter middagstid blev jag hämtad av Malin och vi åkte tillsammans till Therese. Senare kom Amanda, Linnea och Emelie. Mysigt blev det!

Nej nu ska jag gå promenad till coop med morsan. 
Därefter blir det plugg. -.-
puss

Efter skolstart idag känner jag mig redo. Redo för läxor, kämpan och nya tag? Ja nu är jag det. Vårterminen ser lättare ut att ta sig an, än en hösttermin, med betydligt mer lov och studiedagar. Kanske är jag påväg in tillbaka på samma spår som nians, det vill säga lön för mödan med skolarbete? 
      Idag har jag tagit en sväng förbi lotta och vickan. Pratade till en kopp te tills det var dags att dra sig hemåt någon timma senare. Just nu har jag käkat mig mätt på tortellini och ska snart dra mig uppför trappan för en omgång wii med kevvan. Bered dig för stryk i bågskytte.

Imorgon badminton.
puss

Men herregud vad jag är trött och seg! Har vaknat elva de senaste dagarna och det gör mig bara ännu segare. Är inne i en period som vankar sig fram halvtaskigt. Tänker väldigt mycket och lider av att jag är begrensad på påhittigt i och med mitt förbannade halsont. Idag var/är det cup och fyfan vad jag egentligen är taggad! Men får hoppas på att det går bra för dem iaf (; En annan sak jag även är taggad på är badminton! Och jag skulle vilja testa på squash! Det verkar kul.
       Har förövrigt varit på ikea idag (yehoo!), tittat upp i taket samt tittat på tv. 

Saknar: En förbannat hård styrketräning med fotbollen, behöver rycka upp mig!
Längtar till fotbollssäsongen 2010! 




    

Nytt år. Ett tillfälle till att kunna tänka tillbaka på det som har hänt och dra slutsatsen om respektive positiva och mindre positiva tillfällen är värda att nämnas. 2009 var ett bra år. Jag står fast vid att mod och en positiv atmosfär resulterar till ett bra år. Genom mod kunna ta det där lilla extra steget, som man vanligtvis aldrig skulle göra. Varför? Varför vågar vi inte? Vi är ständigt rädda för att konsekvenserna ska bli negativa. Det första steget blir till att bortse modet och förblir neutrala i ett sammanhang där man hade kunnat visa lite mer. Vi kan aldrig få ett ja om vi inte frågar. 
      Och vad menar jag med en positiv atmosfär? Har du någon gång känt att alla runtomkring vill dig ont, är negativa och tråkiga? Har du tänkt på att det kanske är du som är problemet? Faktum är att om det är du som vaknat upp på den sämre sidan är det enklare att råda bot på dig, än om du skulle försöka bota hela klassen. Genom en positiv utstrålning redan på morgonen blir resten av dagen lyckad. Du anförtror dig själv så pass mycket att du själv vågar komma med idéer och påståenden. Jag menar, du är vacker och har världens skönaste personlighet, vem skulle inte gilla det? Vad som hindrar en positiv utstrålning i dagens samhälle har att göra med att människor fortsätter att gå och ser inte något tillfälle för att stanna upp, granska nuet och vara tacksam över att just du är du. Det kanske hjälper att det faktiskt finns de som har det sämre än du, så var tacksam. Över dagen som varit och att det finns tusendals kommande som du kan visa vad du går för.

Hursomhelst, tack fotbollsbrudar för igår! <3


Bild från idag. Kevin på en konstig snowracer..