Jennifer Brolin

Mot min vilja har släkten gått in och ut genom dessa dörrar ända sen ett idag. Okej, det var inte det jag skulle säga. Hursomhelst. Jag har börjat skriva dagbok. Skrev mycket förr, men slutade. Nu har jag fortsatt. Veckans tema: abstrakt. Jag tror att detta tema kan komma att bli månadens, varför inte årets? För just nu är mina sprudlande tankar mer än konkret - abstrakt. Och jag gillar det. Förutom att jag är i en zombievärld just nu i och med min trötthet över mörkret utanför fönstret, så är jag klarvaken i tankarna om dagen igår och dagen imorgon, världen uppifrån och ned. 
      Jag käkade på mcdonalds idag. Bredvid mig satt en mamma med sina två små barn. Skulle gissa på åldern runt 30. Och helt plötsligt fick jag panik. Jag menar, är det där jag om tio år? Självklart är det något jag hoppas på, men tanken gör mig vriden. Kanske för att jag bara vill vara här just nu. Jag vill vara här i nuet. Emellan två stadier och i en fortsatt period där man får slå i dörrar och skrika. I ett stadie där man visar prov på förnuft och skratt, på vägen till framgång. Men också är vi i ett stadie där man bara kan vara. Det största ansvaret jag bär är över mig själv, vilket gör att alla vägar är lyhörda för allt som komma skall. Och allt med två beskyddare över en. Är jag ensam.. är det bara jag som vill vara Peter Pan just nu? 

Året 2010 vill jag aldrig ska ta slut. Aldrig.