It aint over until it's over
Det är underligt egentligen. När vi är små har vi drömmar. Min var först och främst att bli miljonär och bo på ett slott - så stort att det tog flera timmar att gå från ena hörnet till det andra. Några år senare valde jag en lite mer realistisk dröm. Jag ville bli frisör. Andra dagen var lärare det nya stora. Tredje dagen ville jag bli skådespelerska. Och med åren byggde jag upp drömmar. Nu är jag sjutton. Och med mål som jag klarat kommer nya drömmar.
Men vad gör vi när alla drömmarna har uppfyllts? Är vi nöjda då? Ska vi vara nöjda då? Har vi nått livets absoluta höjdpunkt? När tar hungern efter nytt slut? Jag tror inte att vi är skapta till att vara bekväma, för när vi suttit för länge får vi ont i rumpan. Detsamma gäller med drömmarna och hungern att nå dem. För jag tror att vägen till målet är så pass nyttigt att vi inte vågar släppa taget om dem. Aldrig.
