Jennifer Brolin

Jag gick på Högbergsgatan klockan 20.45 igår. Om jag inte hade skippat gympan på morgonen pga min fot så skulle jag ha varit i skolan i tolv timmar i sträck. Nu var jag där i tio timmar och trettio minuter. Samma som i onsdags. Jag känner mig förvirrad, stressad men mitt i allt så finner jag det rätt komiskt. Vi kom till en tidpunkt igår när vi höll på med ljussättningen på teatern, då alla bara skrattade. Det gick liksom inte att inte göra det.

Det finns mycket planerat på min mentala att göra lista men den listan kan ju ta sig någonstans. Jag hinner ju knappt skita och mitt i allt har vi premiär på söndag, bortsett från att saker saknas. På morgonen nu ska jag köpa en ananas och jag är så uppe i mitt och teatern att omgivningen knappt existerar. Jag tänker inte ens på att jag åker till Koster snart, att jag snart fyller arton, att jag fortfarande har vanliga lektioner att gå till och att sommaren snart är här...