Jennifer Brolin

Jag förstår bara inte dem som inte tränar. Jag har flera vänner som inte gör det, så jag är inte dömande på något sett. Men jag själv, som nu har varit ifrån träning i snart två veckor pga feber och halsont dör snart av tristess, rastlöshet och fetma. Jag menar, och ärligt talat, om inte jag skulle träna så skulle jag dö av fetma. Jag skulle bli så fet. Bara nu under två veckor så har jag lagt på mig. För när jag inte tränar, så äter jag. Detta är inget som jag anser så vidare relevant för nästa vecka är jag på fotbollsplanen respektive löpbandet igen. Men åter in på ämnet. Om vi bortser från fetman så skulle jag dö i alla fall. Jag skulle bli så rastlös att varenda jävel inte orkar med mig, vilket resulterar i att jag inte skulle ha några vänner kvar. Jag skulle inte kunna följa med i någon som helst konversation, för jag skulle vara alldeles för stirrig och kocentrationen skulle vara som bortblåst. Jag skulle irritera mig på småsaker, dra upp bagateller och shoppa. Jag skulle bli pank. Jag skulle inte ha råd med mat och då skulle jag ju dö?

Vad jag vill få ut av detta inlägg är att fotbollen och ett sats kort har inte bara bidragit med en sundare livsstil och positiv syn på livet utan bidrar även till att jag överlever.
Åtminstone vardagen och jag tackar gud för en fotboll och löparskor