it's worth every penny
Veckan har gått snabbt, men ändå så långsamt. Matchen i söndags gick mycket bättre än förväntat. När Anders sa tio minuter innan till mig; "Det här är sista matchen på ett år då Jennifer" - då blev jag sjukt taggad, trots omständigheterna från natten i bästa Uppsala. På kvällen åkte Linn med från matchen hem och vi såg på film och bara myste. I veckan har jag tränat, gått på bio, gjort hälsoundersökning och alla möjliga förberedelser inför landet bortom.
I needed this. So so much. I can't keep holding on to the fact that I can slip away with everything. It feels like third grade a bit when I showed up and asked: do we have a test? My response to the yes was: No one said it to me. Även om jag vet att allt ordnar sig, så kan jag inte komma undan längre. Jag är vuxen nu.
Suck it up - in the future it's worth it
Kommentarer
Trackback
