När vet jag om jag är nöjd?
Att vara bekväm är bog den farligaste men också den lättaste fällan att hamna i. Hur vet jag vad jag egentligen vill och är jag nöjd när jag stannar upp i tillvaron? Eller är jag bara bekväm? Orkar jag inget mer? Jag tror inte att man kan gå igenom livet och vara nöjd med allt. Det fungerar om man saknar krav. Vad är livet utan krav? Tar vi första bästa från allt eller hur fungerar vi? Vi ska inte leta fel i tillvaron men stöter vi på dem så ska dom lösas, inte ignoreras. Vad vet man vad som är rätt om man är bekväm? Om man inte rest utanför Europa - hur vet man då att Sverige faktiskt är det bästa landet? Det gäller att finna balans mellan att vara hemmastadd, lycklig, kär, behaglig och att vilja ha mer, åstadkomma mer, pressa sig själv, röra runt i tillvaron och hela tiden söka mer. Varje enskild individ förtjänar det allra bästa. Genom att hela tiden vilja ha mer, söka mer så tror jag att för varje pusselbit som hamnar på sin plats desto mer lyckligare blir man. Och vi vill ha många pusselbitar lösta, vi vill inte klara halva pusslet. För tjugo år senare tröttnar vi på de bitar vi skrapat ihop och suckar över att det är försent att tillförskaffa resten av bitarna. Jag vill lösa hela pusslet, ha mycket i bagaget, göra mig motiverad och även om jag söker nya bitar så är jag hela tiden nöjd med dom jag skrapat ihop hittills. Jag vägrar bara bli bekväm med dom, när jag vet att det finns så mycket mer att utforska
