Jennifer Brolin

Allt i livet handlar om vanor och rutiner. De jag kommer sakna i Usa är de som finns med i mina vanor och rutiner. Så fort jag gått och blivit av med vanorna och tillförskaffat mig nya - inte förrän då kan jag leva vidare. Mina vanor i Sverige kommer inte vara de jag livnär mig på i Usa. Gud vad djup jag är, ingen fattar. Aja. Men förstår ni? Det gäller att anpassa sig i den miljö man lever i, lägga vanorna på hyllan och minnena som grund till nya vanor och rutiner. När jag är tillbaka, så hamnar jag i samma spår igen

SALU IKVÄLL. Siktar på en grym utgång i partystaden Uppsala. 

Gårdagen spenderades med mina adelsöfavoriter Bea och Simon. Ganska vanlig dag förutom det att jag åt på restaurang både lunch och middag. Förövrigt så tränar jag och lever på minibudget då mina pengar gått till Usa, men ändå skönt när andra spenderar åt mig. Hehe nejmen skämt o sido. 

 

Linkan var som vanligt alltid kul. Har man träningsvärk i magmusklerna så vet man att man har skrattat tillräckligt. Hursomhelst så är jag tillbaka på Adelsö och nu börjar förberedelserna. Jag har just bokat tid för hälsoundersökning samt tid hos Ambassaden. 

 

Ikväll blire lira fotboll på ip och i helgen blir det fest. Hejhej herrå

 

Det blev chillkrök hos Rasmus på Adelsö igår mfl, mysigt, och efter jobbet idag så mötte jag upp Janson på en mysdejt. Insåg efteråt hur mycket jag kommer sakna dig. Men som du säger så har du hört mig prata om landet genom hela högstadiet. Gud vad jag pratar om Usa hela tiden, kanske för att det är det enda som kretsar inom mig. 

  

 

Har ägnat dagen åt shopping med Martina & Nathalie. Jag handlade mest nödvändiga och ännu mer onödvändiga saker. När jag kom hem så städade jag bilen och hela rummet, så nu luktar rummet rent och jag har ljus tända i hela rummet. Idag så tänkte jag: Jag kommer sakna julskyltningen i Stockholm över julen, men så kom jag på - New Yorks julskyltning är nog rätt schysst den med. Så jag är lugn. Längtar till Söndag då det bär av till Linköping med josse och julle. Nu ska jag avnjuta Sushi, från mina trakter och kontakter i Hässelby

Ni har väl drömmar? Som ni i slutändan vill ska slå in? Vad dum jag är. Det klart vi alla vill att våra drömmar ska gå i uppfyllelse. När jag var tio år och gick i årskurs fyra så frågade min lärare Jonny oss elever om var vi skulle befinna oss om tio år. Jag svarade: Usa. Om tio år så är jag i Usa. För att komma till saken så har jag fått en familj med boende i Philadelphia, två timmar om NYC. Så som jag väntat och i sin tur kämpat med. Jag kommer att vara AuPair i ett år. Jag åker den 15 oktober 2012.

       Så när jag satt där i klassrummet så visste jag ju redan allt. Att jag tio år senare skulle åka dit. Det känns som om hela mitt hjärta har lättat, för jag vägrar att misslyckas med jag vill nå fram till. Även om jag just nu lever i det blå så vet jag att det kommer komma en dag då jag bara gråter och gråter. Jag menar, jag älskar ju Adelsö, det vet alla. Jag älskar allt som har med mitt liv att göra - mina vänner, min familj, mitt fotbollslag, min bil, mitt jobb, min båt, min vardag, mig själv. Mina minnen är det starkaste jag har. Och då måste jag vara stark. 

      Jag är inte rädd för att mista dem jag älskar. Och om jag gör det, så var dem ändå inget att ha. Jag tror att livet bjuder på en del om man hela tiden lever livet leende. Jag tror att människan hela tiden vill ha mer, jag tror att jag vill det. Medan det att vi kommer ihåg minnen så vill vi vara med om nya spektakulära. När jag lever livet leende, då lever jag. Med mina minnen är jag stark och med mina kommande ännu starkare. 

 

Jag vill inte se de sista veckorna innan avgång som ett farväl, jag hatar det. Jag vill heller inte att det sociala ska kännas som något jag gör för sista gången på länge. Jag vill leva vardagen så som jag skulle gjort. 

 

Det här är något jag måste göra, för det bestämde jag för tio år sedan. Jag flyr inte, tränger heller inte bort något - jag ser mig runt för ett tag, för att sedan komma tillbaka till Sveriges vackraste stad. Jag kan inte leva med tanken på att jag aldrig fullföljde det jag egentligen ville. Och leva vill vi ju. Eller hur?

 

Lördagen bjöd på den mysigaste dagen på länge, med cyklar och kafferep och som på kvällen avslutades onyktert på hemmakrök hos Emil. Idag har jag jobbat och nu ska jag sova djupt. Som fan. Det behöver jag.

 

Fick låna Simons bil idag när jag skulle till jobbet. Och vad händer. Bensinstopp vid blå lagunen kl sju på morgonen, en söndag. Till råga på allt så valde bilen att stanna vid en död räv med miljarder likmaskar på. Fyfan, spyr snart. Godnatt folket, hare

Efter fotbollsträningen igår så hämtade jag upp Louise och vi åkte sedan till Dannes hockeymatch. Har saknat dagarna i Grimstas hockeyhall, så det var på tiden att jag åkte med. Mycket mysigt!

 

Nu är klockan försent för att jag ska hinna till fotbollsträningen, kom hem för tio minuter sen från jobbet. Så det får bli gymmet nu och bäääa ikväll. ps. Såg två kändisar idag, hehe wow. ds

Where have you gone, Joe DiMaggio

“Improvisation är konsten att förbereda något oavsiktligt bra.”

Var på manikyr igår på Grand och fick gellish naglar. Mina naglar är superfina! Efter behandlingen kom Jullan in och vi badade i poolen och jacuzzin. Sen åkte vi hem till mig, åt godis, sov, letade vildsvin och senare på kvällen kom Bea och Simon. 

 

 

 

 

Det är sol ute och jag kan känna hösten komma mer och mer. Morsan ringde kl fem inatt, precis när vi kommit hem från Stockholm Open, och sa att jag lovat att skjutsa henne till jobbet. Schysst att göra dealer på fyllan, för jag minns inte det jag lovat. Gick och la mig elva imorse. Jävla toffel jag varit..

 

 

Har ränt runt som en idiot de senaste dagarna. Skönt att äntligen vara på hemmaplan. Det är lördag och jag ska äta lördagsgodis framför sex and the city. im out

 

Sommaren jag vill ha dig tillbaka