Jennifer Brolin

Ni har väl drömmar? Som ni i slutändan vill ska slå in? Vad dum jag är. Det klart vi alla vill att våra drömmar ska gå i uppfyllelse. När jag var tio år och gick i årskurs fyra så frågade min lärare Jonny oss elever om var vi skulle befinna oss om tio år. Jag svarade: Usa. Om tio år så är jag i Usa. För att komma till saken så har jag fått en familj med boende i Philadelphia, två timmar om NYC. Så som jag väntat och i sin tur kämpat med. Jag kommer att vara AuPair i ett år. Jag åker den 15 oktober 2012.

       Så när jag satt där i klassrummet så visste jag ju redan allt. Att jag tio år senare skulle åka dit. Det känns som om hela mitt hjärta har lättat, för jag vägrar att misslyckas med jag vill nå fram till. Även om jag just nu lever i det blå så vet jag att det kommer komma en dag då jag bara gråter och gråter. Jag menar, jag älskar ju Adelsö, det vet alla. Jag älskar allt som har med mitt liv att göra - mina vänner, min familj, mitt fotbollslag, min bil, mitt jobb, min båt, min vardag, mig själv. Mina minnen är det starkaste jag har. Och då måste jag vara stark. 

      Jag är inte rädd för att mista dem jag älskar. Och om jag gör det, så var dem ändå inget att ha. Jag tror att livet bjuder på en del om man hela tiden lever livet leende. Jag tror att människan hela tiden vill ha mer, jag tror att jag vill det. Medan det att vi kommer ihåg minnen så vill vi vara med om nya spektakulära. När jag lever livet leende, då lever jag. Med mina minnen är jag stark och med mina kommande ännu starkare. 

 

Jag vill inte se de sista veckorna innan avgång som ett farväl, jag hatar det. Jag vill heller inte att det sociala ska kännas som något jag gör för sista gången på länge. Jag vill leva vardagen så som jag skulle gjort. 

 

Det här är något jag måste göra, för det bestämde jag för tio år sedan. Jag flyr inte, tränger heller inte bort något - jag ser mig runt för ett tag, för att sedan komma tillbaka till Sveriges vackraste stad. Jag kan inte leva med tanken på att jag aldrig fullföljde det jag egentligen ville. Och leva vill vi ju. Eller hur?