Jennifer Brolin

Man ska väl skriva det man tänker på, direkt? För annars blir det aldrig bra. Jag har nyss varit med fotbollstjejerna. Ett halvår har gått. Samtidigt som allt förändrats så har ingenting blivit annorlunda. Vi är samma tjejer som satt i pyjamas med 7,0 skogsbär i handen och blev fulla efter några klunkar. Vi är tjejerna som hånglade med varandra när alla andra hade killar. Vi hade varandra, spelade våra matcher, gjorde våra lördagar till en höjdpunkt och garvade genom alla fotbollsträningar. Vi lyckades genom alla matcher, fritid och - ja allt. Har sagt det förut och säger det igen: vi är tjejerna (männen) som lyckades på alla sätt och vis och utan er, oss, så hade jag aldrig lyckats skapa det jag skapat. Det är med er jag blir som mest stolt över det jag åstadkommit. Kvällen slutade med att jag fick skjuts hem av min fotbollstränare. Min stöttepelare i sex år.

 

Med er finns inget tid och rum, med er har jag alltid levt - i största möjliga presens nutid - i största möjliga lycka

 

Jennifer - allt är annorlunda men ändå likadant