Jennifer Brolin

 Man måste lära sig att man kan inte få allt från en och samma person utan istället lära sig att dra ut det bästa av varje person och ta nackdelarna med en nypa salt

Personalfest i fredags. Allt gratis = rejäl fylla. Kom hem till halv tre och så upp klockan sex för att jobba. Jag har haft bättre jobbdagar kan man säga. Men kvällen var hursomhelst rolig och efter jobbet på lördagen så somnade jag in till kändishoppet på fyran, runt klockan åtta. På söndagen så röjde vi lite på tomten i Bergvik och efter det köpte vi hem Thai och sen följde jag med på Kevins match i Haninge. Var länge sen jag kollade och även om det duggade lite så trivdes jag bra i min nyinköpta dunjacka från Bondelid, Lager 157 i Haninge. 

 

I fredags så blev det utekompaniet med julia och linn med flera. Mysigt och jag var lagom taggad på jobb dagen efter. På lördagen blev det på´t igen på Adelsö Krogs räkafton, härligt pigg på söndagen. Men helgen var kul och nu i veckan har jag varit ledig. Har spelat GTA hela tiden, hehe kul tjej. 

 

Tänkte gå på en promenad, men orken finns inte. Är det okej att inte orka? Ja det är nog det. 

Nu tänds brasan, för det är en aning kallt ute, och ja tillbaka till spelet. TJa

Såg nyss pjäsen Titanic - the art of failure

 

Pjäsen handlar om misslyckande. Allt som skulle bli så bra som förväntat resulterade i en enda fet failure. 

 

Handlar livet om att lyckas, dvs inte att misslyckas? Om livet handlar om det så förstår jag varför jag känner press på mig ibland, sliter för bekräftelse, känner förvirrrelse när jag inte är jag och stundtals känner mig rädd. Jag är så lycklig att jag ibland blir rädd. 

 

Minns typ en gång. Hos Julia. Jag som drömt om USA ville helt plötsligt inte åka. Jag övervägde Coop som yrke framför USA. Hur failad är man inte då? Julia var arbetslös. Lika failad hon. Och där satt vi och kollade in i varandras tomma ögon utan någon som helst framtid i åsyn. Och helt plötsligt började vi garva. 

 

Jag tror att alla känslor vi känner, alla de misslyckanden vi upplever, rädslor och pressen vi  bär på oss inombords bara är ett enda tecken på att vi är starka nog att kunna ta oss ur allt om vi vet vad vi egentligen vill ha och förtjänar. Sen ska vi se allt med lite komik inblandat. Så som pjäsens budskap - det går att bjuda på ett misslyckande om man tillåter sig att skratta sönder det