Det går om man skrattar högt
Såg nyss pjäsen Titanic - the art of failure
Pjäsen handlar om misslyckande. Allt som skulle bli så bra som förväntat resulterade i en enda fet failure.
Handlar livet om att lyckas, dvs inte att misslyckas? Om livet handlar om det så förstår jag varför jag känner press på mig ibland, sliter för bekräftelse, känner förvirrrelse när jag inte är jag och stundtals känner mig rädd. Jag är så lycklig att jag ibland blir rädd.
Minns typ en gång. Hos Julia. Jag som drömt om USA ville helt plötsligt inte åka. Jag övervägde Coop som yrke framför USA. Hur failad är man inte då? Julia var arbetslös. Lika failad hon. Och där satt vi och kollade in i varandras tomma ögon utan någon som helst framtid i åsyn. Och helt plötsligt började vi garva.
Jag tror att alla känslor vi känner, alla de misslyckanden vi upplever, rädslor och pressen vi bär på oss inombords bara är ett enda tecken på att vi är starka nog att kunna ta oss ur allt om vi vet vad vi egentligen vill ha och förtjänar. Sen ska vi se allt med lite komik inblandat. Så som pjäsens budskap - det går att bjuda på ett misslyckande om man tillåter sig att skratta sönder det
J
Kommentarer
Trackback
