Perfektion är bara ett annat ord för tråkig
Når vi största möjliga lycka genom perfektion? Jag älskar allt som inte hör till det vanliga, just för att jag tror på att vi människor mår bättre av att veta att somliga är lite knäppa ibland. Där somliga är oss alla som lever och knäppt är utöver den vanliga normen på hur människor anses ska vara.
Varför ska allt vara perfekt? Blir livet bättre av att känna till det perfekta eller till och med leva i det? Och när är det perfekt? Somliga anser att perfektion är en knäckemacka med perfekt skurna avocado bitar på, där perfekta avocadobitar är lika stora och inte det minsta kladdigt uppskurna. Somliga anser att perfektion är att höra någon annan berätta om hur otroligt världsbra förhållande hen har. Men vad vet vi egentligen om någon annan människa? Jag tror att människor som är olyckliga med sig själva söker sig till det "perfekta" genom människor, bilder, overkliga drömmar osv, just för att känna att man åtminstone strävar åt ett perfekt liv, eller låtsas leva i det tillsammans med ovanstående.
Jag är inte bitter på långa vägar men varför ska allt vara så perfekt? Jag känner att ju mindre jag strävar åt att imponera på andra, skryta om det ena och det andra och leva i perfektion, desto mer känner jag hur min egen självkänsla ständigt växer. Jag, Vi, behöver inte bekräfta för omvärlden att vi mår bra, för det gör vi inte emellanåt. Vi kommer aldrig att ständigt må bra trehundrasextiofem dagar om året, för vi är alla som berg- och dalbanor ibland. Och så länge man fortfarande känner att man behöver bekräfta för någon annan att allt är bra, fastän det egentligen inte är det, så kommer man heller aldrig få hjälp, aldrig visa sanningen för sig själv, aldrig lyckas bearbeta med sig själv - och på så sätt aldrig nå största möjliga lycka.
Därför vet jag att visa upp en fasad av perfektion inte hjälper en själv att nå största möjliga lycka.
j
,
Det här är mysigt. Det är mysigt. Att trivas med sig själv. Som omväxling
Snygg och fet
På andra sidan bron trivs jag med djuren och traktorn. Sommaren är påväg med stormsteg. är ledig idag och på g in mot stan för massage och sen för att träffa Julia och Lotta. Hinka mer öl i samband med det fina vädret. Jag lyssnar på min favvo Björn Rosenström i lurarna och livet rullar på bra
med odjuret är jag trygg
det är som skönheten och odjuret. desto mer galen du blir desto mer trivs jag. aldrig har jag trivts i det perfekta, defekter är intressantare
Med våren föds vi
En del av vardagen
Helgen gick fort. På fredagen var jag hemma hos Elin med Alexandra och käkade pizza och drack vin och efter det så drog vi in till stan och mötte upp Simon och Erik. På dagen på lördag åkte vi ut till Adelsö och fixade med båten, som snart ska i sjön. Sen kom Ida förbi i Bergvik på fika och på kvällen blev det stureplan med massa godingar från Adelsö. På söndagen åkte vi till ikea, vilket vi inte var ensamma om att göra hehe, och efter det kom Lisa förbi och vi njöt i solen ☀️
det jag minns, det gör mig stark
Om jag någon gång känner mig trött, om jag någon gång kollar snett på livet, om jag någon gång ger upp för en stund, om jag någon gång sviker mig själv för en sekund - ja då ska jag minnas min ungdom som det bästa jag åstadkommit, som den kanske bästa tiden i mitt liv 
,
Ingen älskar på riktigt
förrän man lärt sig att älska sig själv först
Då ett plus ett blev elva
,
Ibland är inte målet det allra viktigaste utan resan dit
Demons
Känslan. Att hela scenen är min. Att publiken bara kollar på mig. Väntar på att någon, något, ett ting, skall leverera. Även om mina ögon inte tål strålkastarnas hårda vita ljus så trivs själen - på en tom scen med publikens press på att jag ska leverera.
Jag tror att vi mår bra under press i lagom mängd. Jag tror att alla kräver uppmärksamhet på något plan. Alla vill synas och höras egentligen. Alla vill vara den mest populära, alla vill vara den som festen, hemmet, kompisarna kretsar runt. Vad som skiljer oss åt är hur vi väljer att framhäva det. Från allt och inget, inget och allt så hänger allt i livet på hur vi väljer att framhäva det.
b
I'm on fire
Who can say where the road goes?
När solen står som högst på himlen, så ska jag känna det. När stjärnorna lyser som klarast, då solens strålar speglas i det isblåa vattnet, då min rosa cykel ger spår efter sig på grusgången, då finns jag. Då känner jag - min egen lycka
Jag kände på mig att något stort skulle hända
Små händelser. Små uppoffringar. Små kärleksförklaringar. Små gärningar. Tänk att allt detta egentligen bidrar till ett lyckligare liv. Eftersom det sker titt som tätt hela tiden. Jag är hellre med om små händelser och många utav dom än storslagna som sällan sker. Även om det händer. Storslagna idéer blir till hustillverkande. Storslagen kärlek blir till lycka. Storslagna händelser sker i en flytt från en plats till en annan. Tänk om jag visste för exakt två år sen att jag skulle hunnit byta ort två gånger, träffat den första förälskelsen som uppfyllt alla mina krav, fått min dröm igenom att bo nära vatten, investerat i en tomt och fått lära känna folk från en helt annan värld. Tänk om. Tänk om jag visste. Ibland är jag så lycklig att jag är rädd. Men jag får inte vara rädd för livet längre, så länge jag har bröd och vatten så klarar jag mig. Och jag tror att med den inställningen, utan krav, rädsla, prestation, så kommer jag aldrig förlora det och dem jag står fast vid.
Jennifer Brolin
jag kände på mig att något riktigt stort skulle hända, jag visste bara inte vad
Only time
Bakom varje skatt ruvar en hemlighet
Vi drar till fjällen..
Har jobbat mycket i veckan och hela helgen. Ändå så har jag lyckats komma igång på riktigt med träningen. Som jag väntat, som jag dragit ut på det. Sprang för första gången 5km på mer än sex månader, pinsamt nog. Trots det så gick det bra och jag är mer taggad än någonsin nu. Körde boxning med Julle och morsan i fredags och på tisdag är det aerobic.
Bordet är klart. Kollar tapeter och sista inredningsdetaljer för fullt. Först Vemdalen med mina bästa och sen dagen efter söndag så är det inflytt. Jag längtar sjukt. Kan inte förstå att jag äntligen flyttar, bor självständigt - något som jag önskat sen sjuan då min familj har adhd osv
,
Det var länge sen jag skrev. På riktigt. För mig har egentid varit det jag krävt mest av. Något jag också behövt och gjort att jag överlevt en värld full av besvikelser, press, krav, sorgsenhet, lycka, kärlek. En värld full av drama. Ett liv utan drama är inget liv och ett liv utan lugn är heller inget liv. Som jag alltid sagt så är det i pauserna som vi andas, reflekterar, bildar våra egna åsikter, bygger upp styrka och lär oss av allt runtomkring som har hänt. Förut kände jag mycket att jag villle fly - bara dra. Åka till en okänd plats där ingen visste varken vad jag hette, vad jag ville eller vad jag gjorde. Jag minns att jag trivdes för en stund ensam i mitt rum bortom Atlanten. Med min laptop i knäet så skrev jag - för allt jag kunde, för allt jag var och för allt jag gjort. Livet är för kort för att vara bitter på något. Livet får inte bara rulla på. Du ska vägra se något halvdant, utföra något du halvt är nöj över, för allt du gör ska vara till det yttersta. Ingen ska behöva få gå igenom livet halvglad. Jag är hellre med i den största och farligaste berg- och dalbanan än att nöja mig med lilla ofarliga nyckelpigan på Gröna Lund. Jag är också hellre med om det största misslyckandet så länge jag får vara med om den allra största höjdpunkten än att gå igenom livet med samma min på läpparna. Att vara halvglad igenom livet är inget liv. Jag flyr inte längre. Jag försöker inte att göra det heller. Det gäller att hitta en plats, en lugn plats som gör en trygg, och ständigt låta vingarna bära utifrån den fasta punkten. Att lyfta, flyga, men att alltid alltid hitta tillbaka är nog det vackraste som finns
Jennifer Brolin
Vinterland
Helgen har gått snabbt, som vanligt när man är ledig. På fredagen tog jag och simon det lugnt hemma hos mig och sen på lördagen åkte vi iväg på dagen och fixade lite med möbler och bilar. Är snart klar med målningen av mitt köksbord förresten, känns skönt. På kvällen på lördagen kom Greta och Julia till följd av Simon, Gurra och Rasmus. Vi drack till musik och badade badtunna. Hade skitkul
Vintern är här nu, på riktigt. Har nyss gått ut en långpromenad med vovven kring vattnet. Jag blir glad av solen och snön. Snart Vemdalen, snart flyttar vi. Den 3 februari.
Och igår såg jag sex älgar på Adelsö, hehe ballt!!
The winner takes it all
Före tolvslaget 
Jag var en fjäril om sommaren
Senaste utgången var sjukt lyckad! Började stadigt hos Lotta med Julia. Timman senare var vi inte så stadiga längre. Dök upp på Story Hotel, Stuteplan, och for sedan efter en och annan öl till scandic stureplan som till sist avslutades på Café Opera. Kvällen var full och spontan, denna kväll kommer jag länge leva på!!
Och sen runt halv fem mötte jag upp stans största fyllon...
Tvåtusenfjorton
Det nya året har anlänt. Det förra året bjöd på en helt annan värld, nya perspektiv och det satte mig på plats. Med åldern inne så går det inte att inte stå upp för allt man gör och säger. Och jag har lärt mig att bli mer på hugget, tänka mer enkelt, leva i nutid och bara helt enkelt leva.
Året har varit rätt tufft. På bara några månader så lyckades jag ersätta allt som gjorde mig trygg och lycklig mot något helt annat. Jag flyttade 2012, slutade med fotbollen och teatern i samma veva. Jag hittade någon jag kom att hålla hårt om, trots att jag sen innan alltid älskat ensamheten. Det tog mig en tid att finna trygghet igen och lagom till det nya året var det som om en stor sten släpptes. Äntligen är jag mig själv igen och den lär jag förbli tills jag skakar om tillvaron rejält igen nästa gång. För med förändringar blir vi starkare och bättre.
Under tiden så minns jag händelser. Sommaren på Adelsö. Båten, tomten, festerna, utomlands, kvällarna, nätterna, skratten.
I sommar är jag tillbaka till the land of dreams (USA) och om en månad blir det vemdalen. I samma veva så flyttar vi ut. Jag och han. Han och jag. I sommar ska jag leva som aldrig förr, för jag är inte rädd längre
Jennifer
