Tvåtusenfjorton
Det nya året har anlänt. Det förra året bjöd på en helt annan värld, nya perspektiv och det satte mig på plats. Med åldern inne så går det inte att inte stå upp för allt man gör och säger. Och jag har lärt mig att bli mer på hugget, tänka mer enkelt, leva i nutid och bara helt enkelt leva.
Året har varit rätt tufft. På bara några månader så lyckades jag ersätta allt som gjorde mig trygg och lycklig mot något helt annat. Jag flyttade 2012, slutade med fotbollen och teatern i samma veva. Jag hittade någon jag kom att hålla hårt om, trots att jag sen innan alltid älskat ensamheten. Det tog mig en tid att finna trygghet igen och lagom till det nya året var det som om en stor sten släpptes. Äntligen är jag mig själv igen och den lär jag förbli tills jag skakar om tillvaron rejält igen nästa gång. För med förändringar blir vi starkare och bättre.
Under tiden så minns jag händelser. Sommaren på Adelsö. Båten, tomten, festerna, utomlands, kvällarna, nätterna, skratten.
I sommar är jag tillbaka till the land of dreams (USA) och om en månad blir det vemdalen. I samma veva så flyttar vi ut. Jag och han. Han och jag. I sommar ska jag leva som aldrig förr, för jag är inte rädd längre
Jennifer
Vi marscherar fram
Jag trodde jag kunde leva normalt där ett tag. Att jag skulle nöjas över det jag fått. Men jag kan inte, det går inte. Jag är den som jag alltid varit, jag har bara tagit en paus - en jobbig sådan, då pausen skiljt mig ifrån mina intressen
Den förra helgen var min lediga helg, efterlängtad sådan. På fredagen drog jag in med Ida till Tgi och åt gott. På lördagen så var jag och Simon och handlade det sista i Nacka Forum och efter det mötte vi upp Lotta och Issan och spelade biljard. Efter det blev det bondefest på Munsö. Bra lördag. Och imorn blir jag ett barn igen, för jag ska öppna paket på den stora dagen. Okej vem försöker jag lura? Har noll julkänslor, noll koll, och ingen snö. hehe. Ikväll blir det Bingo hos Jocke iallafall, jag ska inte klaga. Jag fryser - något som kännetecknar vintern
saknar pulkan och brädan!!!
,
J a g ä r t j u g o m e n k ä n n e r m i g s o m t o p p e n a v s j u t t o n
J
För vänskapens skull
Tog en sväng förbi Ullared. Börjar skämmas för att säga det en gång till. Har blivit tre gånger på ett halvår nu, men tröttnar gör jag aldrig. Det har jag och pensionärerna gemensamt. Och med Simon, Emil, Linn och Lisa.
Förövrigt så glider livet på som vanligt. Även om det kanske är den mörkaste årstiden just nu så ser jag allra ljusast på den och dem i min närhet. Jag har blivit kär i en mops (hund) och jag har jordens bästa kille och kompisar. /j
Innerst inne vet man var lojaliteten finns hos människor, men man vägrar tro att den inte går att hitta hos somliga och om och om igen ger dem en chans att bli snäppet bättre. Men aldrig lyckas något. Tillslut brister det. Och man faller tillbaka i famnen på dem som menar det dem säger och som i ur och skur ställer upp - allt för vänskap, lojalitet och ärlighet. När man mått så, nått en gräns, så strävar man inte längre efter att enbart ha kul - man strävar istället efter någon som finns där i alla upp och nedgångar - tillsammans, troget, ärligt
För alla följande vänskaper - för vänskapens skull - var lojal, var äkta
Klättring
Har jobbat hela helgen men mellan raderna så har jag festat till det lite halvt hemma hos mig med Lisa Linn och Simon och alla på fredagen och på lördagen åt jag middag hos Rasmus som sedan avslutades med sängen för min del.
Det viktigaste blev äntligen bokat. Hotell i Halmstad nästa helg plus Ullared på det. Jag är sjukt taggad!!! Sen lyckades vi även hyra in oss i Marias stuga i Vemdalen så i Januari blir det backen för hela slanten.
Idag på min lediga dag så har jag och Lotta gjort kursen i klättring. Det är så jävla kul! Just nu sitter jag och käkar världens godaste pasta i Sickla. Jag ser ljust på framtiden och jag överväger om jag inte ska klippa page idag, när jag ändå är i stan liksom! Om jag vågar klättra på fjortonmetershöjder så vågar jag nog klippa av mig halva barret
Snart jul /Jennifer
Dansa pausa
Att fly vardagen för en sekund och umgås själv och med främlingar kan vara ett skönt sätt att pausa, andas in och ladda på nya krafter. Det är tungt att ständigt vara en bra vän, en bra flickvän och en bra arbetare - därför behöver vi laddas om emellanåt
I really need you tonight, forever's gonna start tonight
Teatern väcker hopp inom mig. Hopp om att få tillbaka livslusten och elden inom mig. Jag är bra på att elda, ännu bättre på att utmanas och att leverera. Det finns saker som avslutas av sig själv, så som med fotbollen. Det fanns liksom inte tid längre och efter att dem flesta slutat så blev det att jag prioriterade annorlunda. Sista matchen i mitt liv slutades med ett mål från min sida och med det kunde jag säga hejdå och tack för de sex bästa åren i mitt liv. Hand i hand med detta avslut slutades automatiskt teatern. Detta valde jag aldrig. Det bara hände att jag stod där en dag med studenthatten på sniskan och insåg att jag går ifrån min inre livsglöd och passion. Det blev ett sånt abrupt slut att jag blev galen efter någon månad. Jag spelar alltid teater för mig själv men ibland kommer jag på mig själv att jag även spelar teater på öppen gata. Jag vill inte betraktas som galen och jag är fan ingen estet men teatern ska tillbaka in i mitt liv igen. Jag kan inte fly längre. Jag kommer aldrig hitta samma glöd på ett gym, hos frisören, hos nära och kära, i en bil, på en restaurang, på ett spa. Så därför slutar jag. Slutar upp med ersättandet av annat för att fylla ut mitt tomrum och istället fyller upp tomrummet med det som teatern lämnade efter sig. Jag tror mig bli galen annars och galenskap är en sjukdom. Ingen vill vara sjuk, inte jag heller
söndag
Dagarna går snabbt. Tiden finns inte riktigt till att skriva, även om jag vill. Men nu sitter jag här. Trött efter gårdagen och dagens fotande. Simon och grabbarna tog en sväng till sandtaget på ön och åkte cross och dem ville ha fotografen med sig. Så jag fotade.
Uppdatering;
Igår var det fest på Adelsö, jag hade riktigt kul! Jobbade dagen på lördag och umgicks med Julia och Andrea kvällen innan. Kollade lite hästar och jag garvar alltid som bäst med er. Jag har köpt en Volvo 740, min femte bil, hehe. Och så håller jag på att måla och slipa möbler för fullt nu. Det är kul. Gillar livet, tänker inte så mycket, vet inte om det är tråkigt eller inte. Men jag lever mer simpelt än någonsin nu. Tror att det underlättar för omgivningen, även om jag gillar att drömma mig bort och leva i tid och otid. J
En film, ett drama
När livet tror sig vara skakigt och när någon eller några helt plötsligt tycker annat om den du är. När du känner skuld för något du gjort eller sagt och du tror att allt det lyckliga precis vänt mot botten. Jag tror att människan förstorar allt som inte behöver vara så stort, enbart för att vi är så rädda för att förlora det vi har. Det är ingen som vill dig något ont, i alla fall inte den du tänker på. En nackdel kan inte skaka om de tusen fördelar du bär på. Våga skaka runt en aning utan att vara rädd.
Livet är drama och i pauserna andas vi och börjar om på nytt.
Livet är drama som behöver en nystart i pauserna, samtidigt som det bara behöver rulla på - precis som vanligt
Det är händelser som gör livet innehållsrikt, ger livet minnen och ger kärleken ett uppsving.
Ta dig ut, gör det för hela världens lyckas skull
Tisdag
Var i Göteborg hela helgen hos simons syrra Sara. Dom bodde hur mysigt som helst på landet trettio minuter från innerstan. Vi åt på fin restaurang på lördagskvällen och drack en och flera vinglas. På söndagen, sockret på munken, det sista bästa, så körde vi spontanare förbi Ullared. Det blev dyrt men billigt på samma gång. Köpte det sista vi behöver till hemmet. Nu väntas bara själva hemmet. I januari/februari får vi flytta in.
Har jobbat på och idag så tog jag och Lisa en sväng till Kista och kollade ännu mer på inredning och kläder. För min del blev det bästa köpet mina pannkakor. Mysigt i vilket fall!
Landet
I fredags åkte jag direkt efter jobbet till Julia på Svartsjö. Vi eldade, åt god mat och jag kollade
på mitt första avsnitt av idol. Började sedan att röra mig hemåt och möttes av fem alkoholister hos Bea. Jag drack, somnade, gick till jobbet på lördagen. Drog ut på lördagen med Carro och Julia.
Klockan var 7,30, söndag morgon. Jag och Simon klär på oss lager på lager av kläder, åker båt till grannön och vi jagar hela dagen. Vi såg en älg, två dovhjortar och ett rådjur. När vi kom hem slängde vi i oss kokt korv och skådade dem två största älgar jag sett para sig vid krogen på Adelsö
Om hösten
Hösten är påväg. Eller så är den redan här med tanke på kylan, även om hösten för mig inte börjat förrän alla löv på träden är röda. Om hösten väcks känslor. Bland alla blandade känslor och händelser så längtar jag till flytten. Jag har längtat efter att få flytta sen sjuan så min iver är större än någonsin nu. Har märkt att jag har dåligt tålamod numera. Tänker typ att kärringen i kassan kan öka på tempot lite och att alla ointressanta bara kan prata snabbare så jag kan fortsätta med mitt.
Bryr mig alldeles för lite nu, skyddar hellre mitt eget. För på hösten väcks känslor och man blir känslosam
,
Allt flyter på som vanligt.
Jag blir rädd när lyckan är i andras händer.
Jag är min egen lyckas smed
Ni är männen jag älskat
Man ska väl skriva det man tänker på, direkt? För annars blir det aldrig bra. Jag har nyss varit med fotbollstjejerna. Ett halvår har gått. Samtidigt som allt förändrats så har ingenting blivit annorlunda. Vi är samma tjejer som satt i pyjamas med 7,0 skogsbär i handen och blev fulla efter några klunkar. Vi är tjejerna som hånglade med varandra när alla andra hade killar. Vi hade varandra, spelade våra matcher, gjorde våra lördagar till en höjdpunkt och garvade genom alla fotbollsträningar. Vi lyckades genom alla matcher, fritid och - ja allt. Har sagt det förut och säger det igen: vi är tjejerna (männen) som lyckades på alla sätt och vis och utan er, oss, så hade jag aldrig lyckats skapa det jag skapat. Det är med er jag blir som mest stolt över det jag åstadkommit. Kvällen slutade med att jag fick skjuts hem av min fotbollstränare. Min stöttepelare i sex år.
Med er finns inget tid och rum, med er har jag alltid levt - i största möjliga presens nutid - i största möjliga lycka
Jennifer - allt är annorlunda men ändå likadant
sweetchildofmine
Jag väntas hösten. Min egentid på året. Jag är naiv men ändå lugn på livet. Jag är egot själv och det känns faktiskt rätt bra att hamna i spåren då jag bara tänker på mig själv igen. Snart möts jag upp av Martina och med henne njuter jag snart med en kopp varm kaffe i staden, i kylan, i solen, i väntan - på det som komma skall
J
"Det måste vara jobbigt att gå runt att bära på så mycket tungt i ryggsäcken" - jag skulle nog hellre rensa ur allt som tynger mig
hen älskas
Man måste lära sig att man kan inte få allt från en och samma person utan istället lära sig att dra ut det bästa av varje person och ta nackdelarna med en nypa salt
sväng höger, nej vänster
Personalfest i fredags. Allt gratis = rejäl fylla. Kom hem till halv tre och så upp klockan sex för att jobba. Jag har haft bättre jobbdagar kan man säga. Men kvällen var hursomhelst rolig och efter jobbet på lördagen så somnade jag in till kändishoppet på fyran, runt klockan åtta. På söndagen så röjde vi lite på tomten i Bergvik och efter det köpte vi hem Thai och sen följde jag med på Kevins match i Haninge. Var länge sen jag kollade och även om det duggade lite så trivdes jag bra i min nyinköpta dunjacka från Bondelid, Lager 157 i Haninge.
i dimman, ser rätt fräsch ut
japs
I fredags så blev det utekompaniet med julia och linn med flera. Mysigt och jag var lagom taggad på jobb dagen efter. På lördagen blev det på´t igen på Adelsö Krogs räkafton, härligt pigg på söndagen. Men helgen var kul och nu i veckan har jag varit ledig. Har spelat GTA hela tiden, hehe kul tjej.
Tänkte gå på en promenad, men orken finns inte. Är det okej att inte orka? Ja det är nog det.
Nu tänds brasan, för det är en aning kallt ute, och ja tillbaka till spelet. TJa
Det går om man skrattar högt
Såg nyss pjäsen Titanic - the art of failure
Pjäsen handlar om misslyckande. Allt som skulle bli så bra som förväntat resulterade i en enda fet failure.
Handlar livet om att lyckas, dvs inte att misslyckas? Om livet handlar om det så förstår jag varför jag känner press på mig ibland, sliter för bekräftelse, känner förvirrrelse när jag inte är jag och stundtals känner mig rädd. Jag är så lycklig att jag ibland blir rädd.
Minns typ en gång. Hos Julia. Jag som drömt om USA ville helt plötsligt inte åka. Jag övervägde Coop som yrke framför USA. Hur failad är man inte då? Julia var arbetslös. Lika failad hon. Och där satt vi och kollade in i varandras tomma ögon utan någon som helst framtid i åsyn. Och helt plötsligt började vi garva.
Jag tror att alla känslor vi känner, alla de misslyckanden vi upplever, rädslor och pressen vi bär på oss inombords bara är ett enda tecken på att vi är starka nog att kunna ta oss ur allt om vi vet vad vi egentligen vill ha och förtjänar. Sen ska vi se allt med lite komik inblandat. Så som pjäsens budskap - det går att bjuda på ett misslyckande om man tillåter sig att skratta sönder det
J
