Jennifer Brolin

Greenday - I walk alone. Vet inte varför, men den är riktigt bra just nu. Men vänta en månad till då jag garanterat har hjärntvättat den.. då är den inte lika bra längre. Men om jag låter mig fokusera på vad låten i nuläget ger mig för känslor, så hoppas jag att låten aldrig någonsin kommer att bli något annat än riktigt härlig.

Igårkväll träffade jag Olivia och Julia och vi tog en sväng på cykeln. Svinkallt. Förklarar det faktum till varför vi gick hem till mig tidigt runt åtta. Det blev tillslut riktigt roligt med alla möjliga spel. Behöver jag nämna namnen? Hm. "Grisarna" och "Med andra ord". Hann inte med "nicke&nilla". Genom tusen ord och stress erbjöd det mycket skratt i flera timmar. Förresten Julia, var mackan god? :) Ronnyochraggehumornummerett.

Förresten, jag måste bara få tillägna en spalt till matchen hässelby-djurgården i fredags. Med godis i magen briljerade jag under halvlek och nöjde mig mer än gärna med att titta klart på det självklara spelet som kevin och de andra hade. Bra spel, boll på öppna ytor, väggspel, tuff inställning. Grymt.

"Låt dig inse att du alltid kan ta dig ur en situation om du kom in i den.
            Ingenting är försent."

Ja vad blir det idag eller ska man säga; vad har redan varit? Själv så vaknade jag åtta och var väldigt pigg, vilket jag är glad över just för att jag då har god tid på mig innan dagen i princip 'sätter igång'. Hursomhelst, med tre chokladmuffins i magen från mormor, tidigare idag, är jag åter tillbaka till hemmet. Jag vrider och vänder mig angående de hemska tankarna på att jag måste plugga matte idag. Redan..
       Tyck inte synd om mig innan du har hört det faktum att det känns som att min hals ska brinna upp. Halsontet är en av de anledningar till att jag dessvärre väljer att inte spela match idag. Div 3 klockan fyra, asrolig och en lättare match än vanligt! Nu kan du tycka synd om mig.

Haha, vad positiv jag låter! Vad jag menar är att jag i princip känner en sorts ängslan för matteboken, när jag egentligen vill hänga med till Barkarby och Coop och därefter träffa Julia, som jag inte har träffat på ett tag nu. Men vad vore världen utan kunskap? En värld utan kunskap.. ?

Nu har jag gått samma väg genom parken från Södra station till Södra Latin, några gånger fram och tillbaka. Nu har jag skådat denne park ungefär lika mycket som jag har fått ett hum om hur jag ska lokalisera mig väl i skolans lokaler. Vi, ES1a, hade historialektion i onsdags där vi blev upplysta om en hel del om Södra Latins historia genom tiderna. Huruvida det låter för dig, det vet jag inte, men för mig var det som om någon bara kunde trycka på en knapp och helt plötsligt var jag omfamnad i Södras helt otroliga förflutna. 
        Som om det vore nog. Fem minuters gångavstånd och du är framme vid vattnet precis i kant med centrum, så som du har ett café 30 sekunder höger om skolan. Det är nästan lika mysigt som det faktum att vi har vår del av skolan, teatersalarna samt danssalen, kök och omklädningsrum. I en av mina skåp har jag ombyteskläder, handduk och extra skor. På rasten kan vi ta del av de godaste bullarna i Sveriges historia och gissa vem som kommer att bli smällfet? Jag. Det finns nämligen ljusa chokladbollar, större än i affärer, och kladdkaka. Ungefär det jag lever för? Och allt kan man äta på skolans en av flera gräsmattor.
        Som om det vore nog. Jag har blivit fälld på mattan av våra teaterlektioner. Det har gått 48 h och jag känner redan att jag lärt mig mer än vad jag gjort de senaste åren. Jag testar nya steg, lär mig och kämpar. Ingen press, det är det viktigaste om jag vill lära mig något på vägen framåt. Jag är lyhörd, just för att jag inte är bäst ännu.. men jag kan bli.

Sen kan jag bara tacka gud för ES1a. Skön klass.. är bara förnamnet.

Känslan av att hösten är närmare än vad man tror, just för att man kommit i fund med att det utanför fönstret börjar bli fem temperaturstreck kallare, är speciell. Känslan av att jag trots med förbundna ögon vet att hösten är påväg, för att jag känner det. I väntan på att det man ibland fruktar för, men också det man längtar efter, ska inleda ett nytt kapitel. Ett nytt kapitel om hur man väljer en tidig morgon att ta på sig sin gamla höstkappa och sin nyinköpta stickade huvudbonad. Trots kylan, så känner man en svag doft av ro. Ro i att infinna sig i nuet av något som man sedan år tillbaka längtat till att bara få befinna sig på. Varje årstid har sin egen tjusning, så som dem nämnde det. Nu i efterhand kan jag mer än gärna hålla med om att det stämmer. Det behöver inte tyda på att jag uppskattar Alla stunder men att få uppskatta det i helhet är bättre än bra.
        Vad jag menar är att jag ser fram emot det som denna termin har att erbjuda. Det känns som om jag tar allting just nu för lättsamt, för jag vet att det inte alltid kommer att vara så lätt. Jag vet att jag kommer att få kämpa för att få det jag för tillfället eller på senare år eftertraktar. Det kommer att komma perioder då jag fullständigt är inne i det som gör mig upptagen och att jag inte tänker så pass mycket på resten så som jag hade hoppats att jag kunde göra. Däremot har jag inte nämnt de stunder som får mig att glömma allt det negativa som har varit och som på senare tid kommer att komma. Däremot ska jag inte ha några som helst förväntningar, därför att jag lärt mig att inget kan överskrida mina förväntningar. Men trots det, så kan jag alltid hoppas på att det kommer se ut att bli bra. Innerst inne vet jag att jag måste kämpa för att få det levererat. Så som jag kämpat för att ens få komma i närheten av det som väntar. Kämpa, det kommer jag att göra.

               För vem har sagt att det ska vara enkelt?

Dagen efter att jag hade varit hos Lotta med flera så var jag åter igen på planen. Men nu var det inte jag som spelade..

Grattis till det första laget som genom Hässelbycypens alla tider har vunnit denna cup tre år i rad. Tadaaaaaaaa! Jag är väldigt glad för deras skull och jag var i stort sett hur nervös som helst.
       Klockren blev dagen då Therese av ren impuls följde med sin brorsa för att kolla på hans match och vi tillslut möttes på en och samma cup. Vilket gjorde att vi i princip var sysselsatta hela dagen med att flänga från hennes brorsas matcher och min brorsas med lite käk och hund med oss. Sen var det ett plus att kevins lag vann, att vår lilla humor lät gå över de oskyldiga på planen och att jag garvade arslet av mig. Tack för denna dag.

Hm. Började med att jag väcktes av att telefonen ringde, runt nio. Härligt, nu var man fullt pigg och klarvaken*. Hursomhelst, efter att jag fullkomligt släpat bort både kevin och farsan från datorerna så var vi påväg. Med vår nyinköpta, hm, badring? flytgrej på vattnet? i bagaget så var vi påväg. Ett solklart bra köp! Stor, lätt, säker och skön sittplats och det viktigaste av allt; ROLIG! 
       Därefter var det bara hem och städa, just för att tjejerna skulle komma runt sju. Trots att det regnade så envisades jag om att vi skulle sitta utomhus i alla fall. Med markisen nerdragen och lite filtar, blev det tillslut toppen. Erica, Jessika, Malin, Steffi, Selina, Therese och Jenny var de människor som stod bakom det faktum att området tyckte det var kul med lite livat, sägs det. Jag får väl bastning sen. Hursomhelst, tack för denna gång.

Jag skulle precis börja skriva på kevins dator i hopp om att hinna klart innan kevins träning är slut, men SJÄLVKLART kom han hem nu och är det HANS dator och nu börjar dampet.. skriver strax!

Varning för ett seriöst uttalande.
Just nu är jag inne i en period då jag bara längtar till att rutinerna drar igång, att jag ständigt har något att göra och att jag kommer hem om dagarna i princip dötrött. Låter antagligen en aning halvtråkigt, men på så sätt slipper jag delvis min rastlöshet och tvånget att jag hela tiden måste ha någonting att göra. Men och andra sidan vet jag, när väl skolan sätter igång, att jag åter igen kommer att vrida och vända mig angående saker hit och dit som olyckligligtvis måste göras. 
         Inom mig just nu finns blandade känslor av positivitet, ensamhet och lycklighet. Det varierar från dag till dag, men jag lyckas alltid tänka delvis på de positiva saker som jag varit med om och som i fortsättningen kommer att hända. Och trots att jag känner mig väldigt uttråkad just nu, så ler jag åt det fakum att fotbollen har satt igång. För det är min höjdpunkt i vardagen. Förlåt för mitt ordval, men det är så JÄVLA FUCKING KUL!
          
        

"Att kunna se ljuset i mörkret"

"Det är svårare att ta sig fram om du inte har kunskapen om hur man gör det."

"Vill du se på Harry Potter?" - "Ja, lätt." Så skulle onsdagen bli, men eftersom farmor tjatat i en vecka nu om att någon måste åka till Gnesta och plocka hennes vinbär.. så var man delvis tvungen att bli det första offret för jobbet. Julia hängde med och dagen i efterhand blev sex påsar svarta vinbär, brännässlor på hela kroppen, fästing i nacken och blöta badkläder. Också fler än ett varv med farfars golfbil. Kamera, i första hugg.

Tack för en urskön dag!
Förresten, så såg vi tillslut Harry Potter på biografen i Vällingby, senare på kvällen. Runt tolvbläcket for vi med moppen hemåt, bäddade och somnade in. Dagen idag har varit bad på Lövstaklipporna.
Nu ska jag gå en sväng med Olivia, just för att hon åker till Turkiet imorgon :-O ta med mig, SNÄLLA?

Dötråkigt. Åka med familjen till något ställe där jag knappt känner en kotte och sedan slagga där i en vecka. Tillbringa dagarna i en svinkall hockeyhall, ensam, just för att pappa far och flänger lite överallt. Och allt i väntan på att dagen ska bli kväll och kevin och wille kommer hem.
       Men jag tror att det var dem tankarna som gjorde att jag stormtrivdes i hallen, gillade stället vi bodde på hos Ulrika&Jocke och knappt kunde undgå att smälla till med ett leende åt världens skönaste hund. Jag hade inga förväntningar, det var det positiva. Tack för att vi fick bo i den mysiga gäststugan!

Sen var det ett plus att den tomma gäststugan bredvid oss fylldes upp av två tjugoåringar, att morsan äntligen fattat tycke för att köpa hund (!), att farsan vill skaffa landställe och att det fanns en enda tjej i hallen bland ett flertal killar. Och tjejen var jag.