Fredag - Söndag. Träningshelg!
Denna helg har varit mycket givande och mycketmycket härlig! På fredagen spelade vi match mot Bele Barkarby, just lagom till dundersnöstormens påbörjan som orsakade avbrytandet av matchen efter första halvlek. Vi vann.
På lördag kväll då jag och bea skulle ses, ja då var jag illamående. Vad berodde det på? Jo, det kanske berodde på det enormt hårda fyspasset som leddes av en proffesionell instruktör. Passet gav oss alla styrka på kroppens alla delar, och det är jag glad över nu i efterhand. Jag ville bara fortsätta när jag var igång, även fast jag kom i fund med att detta var ett pass jag sent kommer att glömma. Jag var hur trött som helst! Efter passet ägnade vi tid åt teori och bollpass på Hässelby konstgräs.
Efter dålig planering var jag tvungen att meddela min fotbollstränare att jag inte kunde delta på söndagen, för att jag dessvärre var tvungen att plugga. Jag behöver helgernas tid åt pluggning. Gissa om han blev arg..
Men jag återgälldade det; Efter fyra timmars pluggning hade jag ingen fokusering kvar inom mig, så jag bad pappa att ringa fotbollstränaren. "Släng in pluggisen i bilen och kom" - sa den ena. Inom beloppet av fem minuter satt jag och knöt skorna i bilen. Jag var snabb, jag glömde till och med tandborstningen. Det var mäktigt att se motståndarnas blickar på bänken då jag kom visslandes och lunkandes förbi, en kvart försenad till matchen. 0-0. Hälsades välkommen, sprang några vändor och gick in. En minut senare hade jag gjort mål.
meditation, i slutet av passet.
Torsdag. Calle Flygare.
Ursäkta för den enormt sega uppdateringen, men veckans NO har tagit upp den lediga tiden efter alla träningspass.
I torsdags var jag på Calle Flygare och övade ännu en gång på pjäsen; "Vi betalar inte, vi betalar inte". Jag kände mig halvtaggad, men blev pushad av berömmelsen för min fina insats på södra :). Nu under påsklovet måste jag plugga på manuset, så att allt går på räls när jag kommer tillbaka. Jag och Rachel snackade även om vår planering att ses på skolbalen, eftersom hennes skola så förträffligt också ska dit. Veckans teater kan man sammanfatta som lite halvseg från alla håll och kanter, men även dessutom rolig för att man får tillfälle att prata av sig.
Fotboll.
På frågan vad jag har gjort de senaste dagarna så har jag varit med Julia, i fredags, och spelat match lördag och söndag. Vi vann dem båda, lyckligtvis, även fast jag kan erkänna att motståndet inte var det allra bästa. Efter matcherna har jag varit endast pigg nog att åka till affären och slappa på soffan.
I måndags var det fotbollsträning, som tenderade till att bli fys inomhus. Men det var faktiskt riktigt roligt, ändå! Jag, Anna & Therese maxade gränserna och bättrade på muskulaturen i väntan på lite spel framåt slutet. Jag är taggad nu. På påsklovet ska jag vara ute och springa varannan dag, i mål om att öka min kondition ännu mer inför seriestarten som jag enormt längtar till. I år är vi Spånga Dam U i div 2. Förra året i elitserien, men vi hade oturen på vår sida. Detta år kommer att bli ett år vi inte glömmer, det säger alla och det tror jag starkt på.
På tisdagen var jag hos Frissan och klippte topparna, äntligen! Under tiden har jag pluggat NO & matte. Svinkul.
Ikväll ska jag träffa Olivia.
Barcelona -08.
Mycket. Jag önskar.
Var ska jag börja?
Förutom att jag just nu endast ler åt den vackra naturen med dess påbörjade växter och smältandet av snön, så ler jag ännu mer när jag tänker tillbaka på det som just har hänt. Med mina bara ord; jag klarade det. Bara jag.
Jag har alltid haft mål i livet, just på grund av att jag inte kan fortsätta framåt utan att veta vad jag vill göra med fortsättningen. Det låter som ett behov, men för mig är det mer som en stadga och som får mig ned på jorden igen.
I tre års tid har min utmaning varit att få komma in, ja nu avslöjar jag det, på Södra Latin. Jag tror på första intrycket och den skolan var mitt mål. Det bara blev så, och det är jag fortfarande stolt över. Jag önskade på högsta betyg på intagningsprovet som består av en uppvärmning, en improvisation och uppspel av monolog inför jury. Men jag visste hela tiden att jag inte skulle förvänta mig för mycket. Det är hård konkurrans.
Igår var jag nervös hela skoldagen, på eftermiddagen grät jag enormt. Jag meddelades igår, tisdag, om mitt slutgiltiga betyg på Södra. Poängen var tjugo. Av tjugo. Jag klarade det. Mina chanser är större nu än någonsin, men jag har inte kommit in ännu. Det är månader kvar, håll ut, håll huvudet kallt och ge järnet. Under tiden önskar jag.
Intagningsprov Kulturama.
Under lektionen var jag en aning ofokuserad och kunde inte slita tankarna från att bara gå hem, lägga mig på soffan och kolla på "2 ½ men"... men jag var ju trots allt där och det var tid att leverera.
Från tolv till fem idag, inklusive en halvtimmas käk, har jag pluggat SO inför morgondagens prov. Därefter tog jag en sväng förbi tippen. Skulle egentligen vara på teatern idag, men såg till att ägna tid åt pluggning istället.
Tog ännu ett par bilder, men denna gång uppifrån tippen och ned. (;
Vår.
En underbar vårlåt.
Snart sommar?
Därefter har jag pluggat Religion, SO. Jag är orolig över hur mycket jag kan eller inte kan, men jag kan garanterat hålla med de människor som tycker att det är intressant.. för det är det, lyckligtvis!
Sedan gick jag ut på promenad och mötte Olivia på vägen till den naturfyllda toppen, Johannelund. Hon följde med och granskade mig när jag i mina mjukisbilder fick fram några enstaka bilder på naturen. Jag kände mig ur form även på detta scenario, men fick fram några hyfsat okej bilder tack vare Olles coachning..?
glömde ställa in tiden? :-O
Jaså.
Kan inte rå för att jag faktiskt vill att den ska vinna. Hoppas det finns stöd av den i resten av Sverige. (;
Okej. Vi skippar det. Det blev inte som jag, ALLS, hade tänkt mig. Jag kan väl medge att jag är till en liten del besviken, men det är kul att se om vinnarlåten "La Voix" kommer att ranka listorna utomlands..?
Fredag med Juls.
Fredagen till lördagen tillbringade jag med Julia Jansson. Vi tittade på Let's Dance. Hejdå. Haha, skämtade.
Nämen vad ska jag säga? Lika kul som vanligt :)
Vi pratade mycket om sommaren och kom att tänka på vår Kolmården-resa vi ska göra med husvagnen i sommar. Kan härmed säga att jag längtar väldigt mycket! Vi spelade även in en film, som vanligt. Publiceras inom kort.
Intagningsprov Södra.
Pratade med Agnes, första elev på Södra, och hon intalade mig att allt skulle bli bra. Jag får leva på det i fem veckor nu, tack Agnes.
Favorit i repris!
- "Vad är det för skillnad på en smart blondin och ett UFO?
Det finns folk som sett UFOn."
-"Hur får du en blondin att skratta på en fredag?
Dra en vits på torsdag."
- "Varför var blondinen så stolt när hon hade lagt pusslet på 6 månader?
Det stog "2-4 år" på kartongen."
hahahhahahahahahhahaha.
En Fredagskväll.
Förutom att jag själv glömde bort tiden totalt och begav mig hemifrån tjugo över åtta på kvällen, så kom jag tillslut fram till Therese lya efter en kylig femton minuters gångpromenads -'vinternärsnartöver' kväll. När vi därefter kom fram till Steffi, spenderade vi den kommande halvtimman på Coop. Vad gjorde vi där? Hm, tänkte väl det. GODIS.
Vi pratade om allt möjligt när vi sedan anlände hemmet, och tillslut satte vi oss på sängen och *fokuserade framför filmen 1408. Klockan ett sov vi. Men kvällen var inte slut, vi skulle ju baka! Det har, om jag ska nämna det rätt, blivit som en vana på senare tid. Senaste gången var ingen höjdare, då vi använde bregott istället för margarin. Resultatet; Torrt suddigum i munnen även fast det inte gick att undgå att Therese tyckte om den. Förrförra gången för läänge sedan, ja.. då brann hela fadderuttan i ugnen.
Men denna gång, så hände det. Vi klarade det, och resultatet blev en riktigt god kladdkaka! Krispigt hård längst ut på kanterna och därefter väldigt mjuk inåt mitten av kladdkakan. Därefter kollade vi på Twilight och somnade in runt femsnåret.
Ur mina egna tankar.
Ljuger jag? Nej, det gör jag inte.
En kylig onsdag, i förrgår, besökte jag Victor Rydberg. Jag förväntade mig finförnäma, snobbiga och egoistiska människor på hög grad och chockades av socialiteten och den glada energin som istället fanns till hands. Visserligen har jag alltid vetat att människor inom det estetiska på gymnasiet alltid har varit väldigt framåt, talat för sig själva och bjudit på sig själva otroligt. Av all spänning kunde jag känna hur jag nästan kände mig som en vuxen kvinna i en 160 centimeters kropp, när jag med mina stolta kläder utvalda av Lotta (tack) bar på min Latte och öppnade mig inför alla, exakt alla. Förutom det faktum att jag sedan provlektionen är stolt över mig själv, så kan jag hädanefter inse det faktum att det känns som att det händer något speciellt nu. Sedan den onsdagen är jag så glad inombords, att ingenting kan skymma undan min glada energi förutom sömnen.. men jag bättrar mig med latten.
Förstår ni vart jag vill komma? Svaret finns i mina egna händer. Jag har hittat de vägar som jag visste fanns, men jag har inte hunnit visa dem tidigare eftersom det är svårt att bryta en vana.
Jag har börjat prata väldigt mycket i telefon. Jag pratar påvägen hem från skolan, på bussen, på tunnelbanan och allt för att berätta mina stunder och även se till att lyssna på andras, även fast jag i alla lägen skulle vilja prata om mitt hela tiden. Med min skinnjacka, ett anteckningsblock, en blyertspenna, läsglasögon, schema, min hatt, latte och en macka i handen på ett café i väntan på att teaterlektionen på Calle Flygare ska med sina tre timmar påbörjas... det räcker, förlåt, men jag är så jävla lycklig.
Nu är jag närvarande.
Jag måste erkänna att jag stressat upp mig för småsaker den senaste veckan, som har lagt sig som ett obevakat hinder för mitt skrivande på bloggen. Men nu är jag närvarande och kan med ett nytt leende på läpparna berätta om min senaste vecka som resulterat till idag vara uppfriskande.
Resten av halvan på sportlovet ägnade jag tid i Vemdalen med bara familjen, hemmastadda hos min fasters vinterstuga långt avgränsat från omvärlden... känns det som. De två första dagarna gick ut på en sväng i dem gamla vanliga backarna med två liftar, varav en är trasig. WOHO. Men trots det, så älskar jag det. Varför jag gör det har att göra med de andra alternativ det finns än att åka bräda i fem timmar, även fast jag orkat det förut. Men att hoppa från liftarnas hustak utan att någon märker, göra egna hopp i backen för en gångs skull, åka ring nedför backarna samt pulka, slippa åka bil till backen varje morgon, bada i badtunna, åka offpist hela dagen och uttnyttja lössnön hur långt bort som helst utan att riskera en åktur genom rena rama stup eller svarta puckelpistar, *host mamma*. Ta en fika, steka inför mormor och gänget, åka i nästintill opistade backar hela dagen, hälsa hej till personalen och dem 'mirakulöst' kommer ihåg en själv nästa år igen & aldrig någonsin behöva köa i liften. Där har vi Sjärsjövålen! Självklart lurar vi upp flera kompisar/ familjer till Sjärsjövålen varje jullov och ibland sportlov, så att det blir extra roligt och fullpackat i bastun.
Men så åkte vi också i tuffare backar i Vemdalsskalet en solig sista vinterdag på lördagen. Det var roligt att testa något nytt och garanterat skönt att sätta sina kunskaper på prov i svarta backar också. Dit vill jag verkligen åka igen! Jag rekommenderar det. 
