,
somehow I'll find my way home
Vi drar dit palmerna bor
Inte en dag har gått utan att jag tänkt på strändarna man bränts på å där klubbarna aldrig stängs.
Åkte gokart igår med Simon, Kevin och hans polare. Skitkul och sen ännu roligare när jag vann över Simon med bättre tid. Idag så har jag varit på Djurgården på spritmusem med trillingarna, mysig tisdag.
Eftersom det är storm och översvämning i USA så blev alla avgångar inställda. Känns jävligt irriterande samtidigt som jag får ännu mer tid med staden och polarna. Det är tänkt att jag åker nu på måndag, men stormen är stor så jag får se vart vinden bär. Hehe..
Fuck vad jag vill utomlands
No questions I'm not alone
Pappa sa häromdagen att jag blivit mer kärleksfull. Haha. Jag kanske har tinat. Det läskiga med att tinas upp är man faller offer för att bli sårad - något jag typ är rädd för. Men med dig så är allt värt rädslan för att bli sårad. För det kommer att bli svårt ibland, men i slutändan så är vinsten mödan värd.
När jag var tio år så frågade min lärare oss i klassen om var vi skulle befinna oss om tio år. Jag svarade: "USA". Om några månader så har det gått tio år och mitt mål står jag fortfarande fast vid. Det var min idé att vi skulle flytta till Adelsö och jag är rätt bra på att övertyga. Jag hade det skitbra hemma men jag tror att om man inte hittar det man söker efter så måste man flytta. Jag kände på mig att jag skulle träffa någon
Some how we're going somewhere - G som i gemenskap - för mig dit
You ask me where to begin
duvor
Sköt lerduvor idag. Jag, farsan, Kevin, Simon och Jocke. Det var sjukt ballt att skjuta och när jag provade eldstudsarn så pumpade adrenalinet. Är öm i axeln, hehe.
Gårdagen var mysig och jag mår bra i min nya jacka!! Två dagar kvar nu och jag gör det bästa av dem sista dagarna. Ikväll middag med släkten och sen utgång med bästa fotbollsbrudar. Imorn fotbollsavslutning!!!!!!
Come on amelia
Jag har lugnat mig nu. Solen skiner och allt andas frid - Viktor, först föds man ju. Fan vad jag saknar den rollen och helvete vad jag saknar teatern. På södra. Hursomhelst så skiner faktiskt solen och jag är mindre nervös nu och jag blir istället mer och mer taggad. Tanken på att jag bor i USA nästa vecka känns sjukt absurd och jag triggas av hela upplevelsen av att bara åka iväg. Dra, göra revolution.
Nu sitter jag på mitt favorit-café Chokladbollen. Undra hur många gånger jag bajsat här. Bajsar varje gång jag fikar så det måste väl vara en minst hundrafemtio gånger på denna toalett sen sjuan. Snart kommer Kristofferspn och vi ska käka och shoppa. Förövning så har jag tränat osv nu bryr sig ingenting vad jag skriver så hejdå
pasta
Sitter hemma hos Jullan. Hon lagar maten som vi ska äta sen. Jag kollar på. Känns bra. Förövrigt så är jag så sjukt nervös inför USA. Inte för att jag inte tror att det kommer bli fascinerande att vara där, utan mest för ångesten jag har inför sista dagarna i mitt hem, i min vardag, med mina vänner. Vill bara att sista dagarna typ ska vara över, samtidigt som att jag vill att dem ska vara så långa så att jag hinner med allt som jag vill göra. Men det går inte att tänka så. Jag ska leva på som vanligt, ta dagen som den kommer. Njuta. Rätt ballt med Usa, jävligt ballt, jag är stolt.
Jag knarkar inte men jag är ändå hög
Johanna fyllde arton i fredags. Egentligen skulle jag inte ut, för jag jobbade dagen efter. Men jag blev sugen, så jag åkte med in. Kom två och en halv timma försent till jobbet på lördagen och fick ta bussen istället för bilen, hehe, men det var det fan värt. För jag hade skitkul. På kvällen på lördagen blev det chillkrök hos Joel mfl.
Igår var jag lycklig. Jag fick med mig Simon och hans syrra att gå på ikea i tre timmar. Och ikväll ska vi till ikea i kungens kurva också hehe........ nejmen han ska köpa säng och så. Själv är jag pank nu när jag betalat det sista till USA. Jag har visumet i handen och har allt jag behöver. Nu är det exakt en vecka kvar. Jag får aldrig resfeber men nu är jag nervös. Lite kul är det. Spännande att inte veta vad som händer. Är rent allmänt sjukt förvirrad nu, glömmer allt överallt, går tydligen i sömnen igen hehe, lyssnar halvdant på alla och är uppe i det blå
words don't come easy
Ambassadtiden idag var väldigt viktig. Så vad är oddsen att ett bombhot skulle komma precis då när jag är där? Fick vara med på expressen iaf, så dagen blev lyckad ändå hehe...? Ska hursomhelst få ny tid till på fredag. Åh vill bara få detta överstökat så jag kan börja njuta!!
aa
stan är vaken, allt är förlåtet älskling
Julia & Lotta kom till jobbet i fredags och vi spaade, badade i poolen och drack smoothies. När vi hade gjort oss i ordning så mötte vi upp Emelie och Lotta på Tgi. Efter några timmar kom Simon med flera och kvällen blev himla bra. På lördagen så åkte jag och Simon till Gnesta. Farfar bjöd på pizza och så golfbil på det.
Igår söp vi på hemmafronten och nu ikväll ska jag in till stan för middag med bästa brudarna!
i mitt huvud vägrar jag bli som alla andra, jag är inte bunden, du som natten, och jag är en vinnare igen, livet är meningslöst, vem bryr sig, natten är vacker, ingen vet vad som händer i framtiden, det jag önskar, kan ingen lova, även om jag hoppas, att du och jag lever lyckliga
I saw the light
Jag har en person jag delar mina passioner med och jag har vänner som förgyller lyckan i mitt liv. Jag är påväg till mitt drömland och jag älskar att vika handdukar bland kändisar och lyxpooler. Jag känner att pusselbitarna börjar falla på plats och även om jag alltid levt livet så lever jag det på riktigt just nu
Händerna upp i himlen
Efter älgjakten med Simon och flera andra så drog jag till Grand. Fick en timmas helkroppsmassage, så sjukt skönt, och så spaade jag resten av eftermiddagen. Idag så har jag tränat och ikväll blir det bio.
När vet jag om jag är nöjd?
Att vara bekväm är bog den farligaste men också den lättaste fällan att hamna i. Hur vet jag vad jag egentligen vill och är jag nöjd när jag stannar upp i tillvaron? Eller är jag bara bekväm? Orkar jag inget mer? Jag tror inte att man kan gå igenom livet och vara nöjd med allt. Det fungerar om man saknar krav. Vad är livet utan krav? Tar vi första bästa från allt eller hur fungerar vi? Vi ska inte leta fel i tillvaron men stöter vi på dem så ska dom lösas, inte ignoreras. Vad vet man vad som är rätt om man är bekväm? Om man inte rest utanför Europa - hur vet man då att Sverige faktiskt är det bästa landet? Det gäller att finna balans mellan att vara hemmastadd, lycklig, kär, behaglig och att vilja ha mer, åstadkomma mer, pressa sig själv, röra runt i tillvaron och hela tiden söka mer. Varje enskild individ förtjänar det allra bästa. Genom att hela tiden vilja ha mer, söka mer så tror jag att för varje pusselbit som hamnar på sin plats desto mer lyckligare blir man. Och vi vill ha många pusselbitar lösta, vi vill inte klara halva pusslet. För tjugo år senare tröttnar vi på de bitar vi skrapat ihop och suckar över att det är försent att tillförskaffa resten av bitarna. Jag vill lösa hela pusslet, ha mycket i bagaget, göra mig motiverad och även om jag söker nya bitar så är jag hela tiden nöjd med dom jag skrapat ihop hittills. Jag vägrar bara bli bekväm med dom, när jag vet att det finns så mycket mer att utforska
tjäna
Man skulle ha en kille med bil. Man skulle ha en silverring.
Jag var inte ens kysst, men jag visste vem jag var. - Säkert
Kvällen börjar med att morsan bjuder på kantareller. Eller bjuder och bjuder. Dom har vi plockat ihop tidigare idag, det var väl typ det tråkigaste jag gjort i hela mitt liv. Ikväll blir det andra bullar. Är perfekt taggad för hemmafest med gamla godingar från fotbollen.
aa
Ikväll bär det in mot stan för att träffa andreaaa, från oslo. Mysigt!!!
Har adhd diagnos just nu, kan inte sitta still. Även fast jag sprungit på löpbandet. Hehe kul brud
jag trivs bäst tidslöst och i värmen
it's worth every penny
Veckan har gått snabbt, men ändå så långsamt. Matchen i söndags gick mycket bättre än förväntat. När Anders sa tio minuter innan till mig; "Det här är sista matchen på ett år då Jennifer" - då blev jag sjukt taggad, trots omständigheterna från natten i bästa Uppsala. På kvällen åkte Linn med från matchen hem och vi såg på film och bara myste. I veckan har jag tränat, gått på bio, gjort hälsoundersökning och alla möjliga förberedelser inför landet bortom.
I needed this. So so much. I can't keep holding on to the fact that I can slip away with everything. It feels like third grade a bit when I showed up and asked: do we have a test? My response to the yes was: No one said it to me. Även om jag vet att allt ordnar sig, så kan jag inte komma undan längre. Jag är vuxen nu.
Suck it up - in the future it's worth it
