I tisdags. På Södra med Julia.
Natten till onsdagen från tisdagen.. sov jag gott. Varför jag sov gott har att göra med det faktum att jag och Julia Janson hade spenderat en helkväll på café (i fyra timmar) och tittat på ettornas uppspel av olika gestaltningar, på Södra Latin.
Jag har aldrig suttit på ett café så länge, i hela mitt liv. Mina ben var så hyperaktiva att jag inte tvekade alls på att jag skulle kunnat springa en mil. Men det var mysigt, vilket var huvudsaken. Första timmen var Lotta & Ludde där och satt med oss. Dem är så otroligt söta tillsammans. De andra timmarna pratade vi om allt och inget.
Tillslut kom två glada, hyperaktiva och förväntansfulla tjejer i regnväder fram till gymnasiet lagom till klockan åtta. Det fanns ingen tvekan på att pjäsen inte skulle vara bra, men jag trodde aldrig att den skulle vara så där bra som den efter 80 min resulterade till. Jag var riktigt lycklig, då jag i all hast ville ta mig igenom den fullsatta publiken och ta mig in på scen, på egen bekostnad. Men jag vet i alla lägen att jag får vänta till höst, då jag har chansen att få vara en del av det. I slutändan hälsade jag på Agnes.. som fick mig från första början att vilja titta på pjäsen. Hon är grym.
För er som är mer detaljerat intresserade över vad just Södra Latins första årselever sysslade med denna kväll, så kan jag berätta det. En grupp på tio personer gestaltade en pjäs ur samhällets perspektiv på livet, utan ord ena delen på fyrtio minuter. Den andra delen följdes av repliker, men fortfarande samma klang som den första, och hade perspektiv på samhällets tjänster och krav nuförtiden. Som sagt kunde en replik vara; kan du skura golvet? Därför att jag, eh, hinner inte.. jag ska åka till Ryssland och gifta mig. 
steniga lövsta med minnen (: en vacker vårkväll.
