Ibland blir det för svårt.
Jag tänker inte breda ut mina svagheter och få andra att känna något medlidande. Jag behöver varken tröst eller berömmelser, men bara att någon förstår vad det är som händer med mig ibland.
De dagar då det går käpprätt åt helvete är min svaghet att jag har så otroligt höga krav på mig själv, gott och ont. Jag har svårt att inse de ibland bra saker jag gör eller har gjort, just för att de negativa tar upp allt utrymme i de perioder som anses som svackor. Min svaghet är att jag ska vara bäst på allting och när förväntningarna som jag har inte alltid går i uppfyllelse blir konsekvenserna att jag går ned i djupet.
Men efter regn kommer solsken. Efter att jag har gråtit rejält över de "besvikelser" jag har gjort, enligt mig själv... så tar jag nya tag. Så pass nya tag att jag blir starkare än någonsin, det känner jag. Denna helg har därför varit givande, just för att jag gått igenom denna svacka för hundrande gången. 
Det som inte dödar dig, gör dig stark.
