det jag minns, det gör mig stark

Om jag någon gång känner mig trött, om jag någon gång kollar snett på livet, om jag någon gång ger upp för en stund, om jag någon gång sviker mig själv för en sekund - ja då ska jag minnas min ungdom som det bästa jag åstadkommit, som den kanske bästa tiden i mitt liv           
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

,

Ingen älskar på riktigt
förrän man lärt sig att älska sig själv först 

Då ett plus ett blev elva

 
 
 

,

Ibland är inte målet det allra viktigaste utan resan dit

Demons

Känslan. Att hela scenen är min. Att publiken bara kollar på mig. Väntar på att någon, något, ett ting, skall leverera. Även om mina ögon inte tål strålkastarnas hårda vita ljus så trivs själen - på en tom scen med publikens press på att jag ska leverera.
 
Jag tror att vi mår bra under press i lagom mängd. Jag tror att alla kräver uppmärksamhet på något plan. Alla vill synas och höras egentligen. Alla vill vara den mest populära, alla vill vara den som festen, hemmet, kompisarna kretsar runt. Vad som skiljer oss åt är hur vi väljer att framhäva det. Från allt och inget, inget och allt så hänger allt i livet på hur vi väljer att framhäva det.
 

RSS 2.0