Prästen skulle gå under och Jesus skulle tappa hakan
Ön med vildsvin. Ön med naturen. Allt så vackert och allt jag i hela mitt liv önskade att jag en dag skulle få vara en del av. Det är ingen nyhet att Adelsö i mina ögon är berikande och storslaget. Men att en fest, eller flera, kunde få mig att känna mig så omtyckt och extremt rofylld - det är en tanke jag alltid tänkt men som jag aldrig tidigare nämnt. En fest med helt i min smak på musik, människor och syn på livet. Det finns många fördomar mot människor på en ö där alla känner alla men jag kan inte se något annat än fördelar. Där fördelarna utspelar sig i kärlek emellan barn som vuxit upp tillsammans, där dessa barn har backat upp för varandra, umgåtts, skapat minnen, utmanat ödet samt där barnen vet allt om alla som i slutändan blivit vuxna och firar med hundratals fester om och om igen. Barnen som varit med i svängarna, vilket bara kan resultera i en hel del kännedom om spriten, ciggen, musiken, snacket och galenskap. Om man kan vara kär i ett subjekt, en fest - ja då är jag kär. Helt jävla kär
