I all hast.
Nu har jag gått samma väg genom parken från Södra station till Södra Latin, några gånger fram och tillbaka. Nu har jag skådat denne park ungefär lika mycket som jag har fått ett hum om hur jag ska lokalisera mig väl i skolans lokaler. Vi, ES1a, hade historialektion i onsdags där vi blev upplysta om en hel del om Södra Latins historia genom tiderna. Huruvida det låter för dig, det vet jag inte, men för mig var det som om någon bara kunde trycka på en knapp och helt plötsligt var jag omfamnad i Södras helt otroliga förflutna.
Som om det vore nog. Fem minuters gångavstånd och du är framme vid vattnet precis i kant med centrum, så som du har ett café 30 sekunder höger om skolan. Det är nästan lika mysigt som det faktum att vi har vår del av skolan, teatersalarna samt danssalen, kök och omklädningsrum. I en av mina skåp har jag ombyteskläder, handduk och extra skor. På rasten kan vi ta del av de godaste bullarna i Sveriges historia och gissa vem som kommer att bli smällfet? Jag. Det finns nämligen ljusa chokladbollar, större än i affärer, och kladdkaka. Ungefär det jag lever för? Och allt kan man äta på skolans en av flera gräsmattor.
Som om det vore nog. Jag har blivit fälld på mattan av våra teaterlektioner. Det har gått 48 h och jag känner redan att jag lärt mig mer än vad jag gjort de senaste åren. Jag testar nya steg, lär mig och kämpar. Ingen press, det är det viktigaste om jag vill lära mig något på vägen framåt. Jag är lyhörd, just för att jag inte är bäst ännu.. men jag kan bli.
Sen kan jag bara tacka gud för ES1a. Skön klass.. är bara förnamnet.
