Jennifer Brolin

Solig dag, men en aning kallare än en vanlig solig dag och med fåtal vindar. Så var vädret den dagen då jag flög runt i mellan Vällingbys alla syn och glasögon-affärer. 
        Jag hade sedan dagen innan beställt tid, för att genomgå en synundersökning, hos en butik i Vällingby. Ingenting förväntat, mer än att få det uppklarat. När jag väl kom dit möttes jag av en hyfsat trevlig medelålderskvinna som skickade ned mig någon våning ned. När jag sedan möttes av en kvinna med brytande svenska och påbörjade undersökningen, kände jag direkt att något inte riktigt stod rätt till... men log och fortsatte. 
        Efter sju minuter var testet klart. "Aha" tänkte jag. "Senaste testet jag tog för ett halvår sedan tog en halvtimma, varför så snabbt denna gång?" Hon började fiffla en jäkla stund med mina läsglasögon (?). "Du ska nog börja använda dina läsglasögon hela tiden. För jag hittar inget fel på dina ögon." Sa hon. "Jaha. Men vadå? Läsglasögon är ju till för att användas när man läser. Om jag ska använda dem på riktigt blir det en aning suddigt och väldigt forstorat." 

Hon gaggade på i flera minuter och sade flera meningar om och om igen.

Hon suckade. "Ja, men använd inte dina glasögon om du inte vill då!" 
Jag: "Men då återstår ju fortfarande problemet, jag har ju ont i ögonen. Jag kan knappt kolla på tv."
Hon: "Ja, jo det är väl synd. Men det kan vara så att du kanske inbillar dig.."

Där rök det glada humöret åt pipsvängen.
Jag: "Om du ändå inte kan komma på vad det är som är fel med synen, så orkar inte jag sitta kvar här och fördröja tid. Jag har en tid att passa". Jag for ut och struntade i att betala. Bokade tid på synsam, på andra sidan av Vällingby. Jag kom tillbaka till den ursprungliga affären och skällde. Jag får ursäkta mig, men jag var så arg. Jag gick ut ur affären, men gick tillbaka. Jag öppnade dörren och ropade; "Jag hoppas att jag inte ska behöva betala de tio spillominuter jag var här." Kassören såg ut som ett stort jävla frågetecken. "Nä tänkte väl det, TACK."