Jag var nog värd allt stryk jag fått

Julia och Martina har nyss traskat hem, från en hemmakväll hos mig - på min veranda. Jag vet att jag borde gå och lägga mig för jag ska springa imorgon. Tidigt innan Janson kommer. Men jag vill bara lyssna mer på en viss låt. Jag vill bara stanna uppe och aldrig mer gå och lägga mig. Jag är festsugen som fan och känner att tåget jag sitter på äntligen börjat röra på sig - efter en trög start. Lyssnar på "Och jag grät mig till sömns alla dar" och är så jävla glad över att jag sitter på tåget. Och äntligen har min mensvärk gått över. Jag leker med livet och livet leker med mig.



Jennifer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0