Jennifer Brolin

Jag är en känsla. Jag är enbart en av flera tusentals känslor och det är just denna känsla jag väljer att leva ut inom och utom mig. Jag får mig själv att ramla av de krokben jag osynligt fäller ut när jag hoppas vara påväg mot framgång och hopp. Jag är ljuset när det är på bristningsgränsen till att slockna, likaså som jag är adventsljusstaken som under hela sommaren ligger och sover uppe på vinden. Enda gången då jag lyckas ta mig ut är då jag vill sprida min olycklighet vidare ännu mer, för jag är en skam för omvärlden och det är just jag som ingen i världen borde få ha. Men ändå är jag rädd, rädd för att glömmas. För jag finns där och är en känsla som du aldrig kommer att bli av med. Jag är känslan som du känner när du kommer på din förälskelse med någon annan än du. Jag är känslan du känner när du inte längre vet vem du ska lita på, när alla händelser bara blir fel och när du helt enkelt inte orkar göra något annat än att bara gräva ned dig. Jag är känslan du känner när du nått botten eller när du efter tio år av innerligt drömmande inser att du aldrig kommer få det du hoppats på. Jag är ett misslyckande du tar till dig då du är rädd och vill så innerligt tycka synd om dig själv. Jag är tröttheten själv och är varken arg eller ledsen. Jag är tillståndet då du inte har något att säga, då dina ögon i alla foton inte representerar något annat än tomhet. Jag är tomheten själv. Jag är känslan som dyker upp när du tvivlar på dig själv och då du tror att alla runtomkring dig vill dig något ont, när det är själva verket är dig det är fel på. Jag finns vid dig då du tror att du aldrig kommer att få uppleva kärlek av något slag, då du är för ful för att orka bry dig och då du uttryckslöst knappt orkar binda ett rep för att sedan hänga dig. Jag ger dig inte något som helst hopp, ingen energi överhuvudtaget. Jag ger dig tecken på att du är ett misslyckande av tomhet och depression. Utan mig skulle du inte vara mänsklig men för mycket av mig så skulle du dö

Vad är känslan? För mig, för dig, för ingen