Sen jag fyllde tolv

Antalya. I en vecka. Samtidigt som hela resan gick lika snabbt som en tv-reklam så var vi borta i en evighet. Det bjöds på lika mycket efterätter som skratt och på sista dagen så kom verkligheten ifatt och det var också då jag insåg att resan nått sitt slut.

Jag skulle kunna dra varje tillfälle från punkt ett till hundra men sammanfattningsvis så smakade de alkoholfria drinkarna lera och man fick skavsår av vattenrutschkanorna. Turkarna var som galna och vågorna ibland skyhöga. Även om jag blev ikastad i vattnet med kläderna på, dränkt några gånger och blev av med halva håret så älskar jag er för fan. För med er får jag vara hur speedad som helst och jag har aldrig aldrig tråkigt med Spångas damer







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0