sweetchildofmine
Jag väntas hösten. Min egentid på året. Jag är naiv men ändå lugn på livet. Jag är egot själv och det känns faktiskt rätt bra att hamna i spåren då jag bara tänker på mig själv igen. Snart möts jag upp av Martina och med henne njuter jag snart med en kopp varm kaffe i staden, i kylan, i solen, i väntan - på det som komma skall
Kommentarer
Trackback
